I höstas släppte Per Texas Johansson sin första skiva på 16 år. Under 90-talet hyllades han på den svenska jazzscenen. Han ville sedan ta sig en paus från musiken och utbildade sig till narkossköterska och jobbade sedan som det på Huddinge sjukhus i Flemingsberg. Titeln på den nya skivan "De långa rulltrapporna i Flemmingsberg" kommer från de långa rulltrapporna som man måste ta från pendeltåget.
Det känns lite som att komma in i en jazzklubb när jag kliver in i sal D på UKK. En liten scen har byggts upp i ett hörn av lokalen och besökarna sitter vid bord, några har till och med hittat en soffgrupp. Efter ett tag kliver så Per "Texas" Johansson upp på scenen tillsammans med vibrafonisten Mattias Ståhl och trumslagaren Konrad Agnas (som för övrigt kompade ingen mindre än Pat Metheny på UKK i höstas). "Texas" hälsar oss välkomna och är glad att så många är här.
Per "Texas" Johansson spelar kontrabasklarinett. (Foto: Morgan Jansson)
Darin spelar i UKK:s stora sal samtidigt men troligen konkurrerar inte de med varandra, däremot så är det ju final i på spåret tillägger han. De börjar med titelspåret från den nya skivan "De långa rulltrapporna i Flemmingsberg" Sättningen är lite originell med klarinett, vibrafon och trummor. Ingen bas, alltså, men man saknar den inte och än mindre då Johan Lindström kliver upp på scenen efter några låtar och spelar, ett i jazzsammanhang så udda instrument som, steel guitar. Han lägger både in lite typiska steel guitar mattor i bakgrunden som att senare under konserten få fram alla möjliga ljud. Det kan låta som bas, elgitarr och allt möjligt.
Konrad Agnas på trummor. (Foto: Morgan Jansson)
Det är fyra mycket skickliga musiker vi får se på scenen och de är enormt samspelta. De har inga noter och det är svårt att veta hur mycket som improviseras och hur mycket som är själva grundlåtarna. Man ser också hur roligt de har på scenen tillsammans. Per "Texas" ler ofta och nickar instämmande mot sina medmusiker. Den fantastiskt rytmiske Konrad Agnas ler mest hela tiden och hittar på små roliga trix med allehanda små klockor, en stråke mot symbalen med mera. Han plockar mycket bakom sitt trumset och spelar samtidigt med ett starkt driv och ett väldigt rytmiskt gung.
Johan Lindström på Steel guitar. (Foto: Morgan Jansson)
Mattias Ståhl hanterar både vibrafon och Marimba med stor skicklighet. Per "Texas" alternerar mest mellan olika klarinetter. Han berättar för mig efter konserten att han spelat på kontrabasklarinett, B klarinett, S klarinett, engelskt horn (cor anglais) och tenorsaxofon under kvällen. Han hanterar alla instrumenten med stor skicklighet och får ibland fram egensinniga ljud ur dem. Det både "puttrar och klickar till" ibland i solona som är av högsta kvalité. Hans mellansnack känns avspända och naturliga med glimten i ögat.
Mattias Ståhl på vibrafon. (Foto: Morgan Jansson)
De spelar under kvällen mest låtar från den nya plattan men även några äldre stycken från "Alla mina kompisar". Det är sista kvällen på deras turné och de verkar lika nöjda som publiken med den. Eftersom konsertlokalen är i gatuplan så behöver jag inte åka den långa rulltrappan på UKK när jag går därifrån med ett leende på läpparna och min nyinköpta, signerade vinylskiva under armen. Detta är jazz som ger mersmak.
