Kvällen börjar med att norskan Monica Heldal kommer in på Katalins scen ensam med en akustisk gitarr, före huvudnumret Israel Nash, och norskan imponerade på vår skribent Pär Dahlerus.
Hennes fingerspel på gitarren imponerar från första stund, när hon sedan börjar sjunga så trollbinds jag på en gång. Trots att hon endast är 25 år gammal så har norskan från Bergen redan en enorm scennärvaro. Hon är inte bara en singer/songrwriter i mängden, hon är någonting mer, hon är en riktig instrumentalist också. Hon berättar att en av hennes förebilder är Nick Drake och sämre förebilder kan man ha. Denna talangfulla norska hoppas jag att vi kommer att få se mycket mer av i framtiden. Hon avslutar sin del av konserten med titellåten från sitt debutalbum som kom 2013, Boy from The North.
Monica Heldal imponerade på Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus. Foto: Morgan Jansson)
Kvällens huvudnummer är amerikanen Israel Nash med sitt band bestående av Eric Swanson på pedal steel guitar, bröderna Joey och Aaron McClellan på elgitarr respektive elbas och Joshua Fleishmann på trummor. De är redan gamla Katalinfavoriter. Jag såg dem första gången 2011 och har sedan dess följt bandet och sett dem spela i lite olika konstellationer genom åren.
Israel Nash med band trivs på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)
De börjar kvällens konsert med Goodbye Ghost från genombrottsalbumet Barn Doors and Concrete Floors från just 2011. När jag den gången berättade för Israel Nash att jag kände mig som när jag var femton år och lyssnade på ett album, när jag vid över 50 års ålder lyssnade på det albumet om och om igen (något som inte är alltför vanligt nuförtiden då skivflödet är stort) gjorde det ett stort intryck på honom. Det är också något han minns fortfarande talar han om för mig efter kvällens konsert. Han säger att han tänker på det ofta.
Israel Nash på Katalins scen. (Foto: Morgan Jansson)
Israel berättar för publiken att de verkligen trivs och känner sig hemma på Katalin där de nog spelat 6-7 gånger förut. Bandet är oerhört samspelta och övergångarna mellan låtarna får dem ofta att hänga samman som en lång enhet. De blandar material från det senaste albumet Silver Season med äldre material. Eric Swansons smäktande steelguitar ligger ofta som en ljudmatta bakom Joey McClellans finurliga gitarrspel och Aaron McClellans och Joshua Fleishmanns rytmmaskin bestående av bas och trummor. Det låter som att Joey McClellan tagit med sig en del influenser från bandet Midlake där han också är med. Något som han också bekräftar när jag nämner det för honom.
Eric Swanson på steelguitar. (Foto: Morgan Jansson)
Publiken är mycket entusiastisk och en skön stämning sprids i lokalen. När de spelar L.A. lately från senaste plattan tycker jag att konserten når sin höjdpunkt. De förvaltar arvet av den amerikanska country- rocken eller som den nu kallas, Americanan, väldigt väl och man kan höra starka influenser från sådana artister som Neil Young men även lite Pink Floyd och en anings Beatles tycker jag mig skönja ibland.
Det var välbesökt på Katalin när Israel Nash spelade. (Foto: Morgan Jansson)
Stämsången sitter som ett smäck och Israel Nash gungar runt på scenen med sin akustiska gitarr som en björn och hans sätt att röra sig liknar ibland just Neil Young. Hans röst är kraftfull men kan ibland försvinna lite i den ljudmatta som bandet väver samman. De skulle kunna vara ännu bättre om de just eftersträvade ännu lite mer variation i sitt framförande. De avslutar med titellåten från det förra albumet Rain Plans som extranummer.
Jag är ganska säker på att de kommer att återvända till Katalin för det märks att de verkligen trivs här.
