Ulf Lundell har aviserat avskedsturnéer under snart 8 år och man kan förstå varför efter att ha upplevt en helgjuten konsert i Uppsalas konserthus på tisdagskvällen. Den förlängda höstturnén går mot sitt slut och nu är endast Göteborg och Stockholm kvar i spelkalendern. Och Uffe ger allt. Han arbetar hårt för att få en publik på fötter. Det tog sin tid, men under slutet av konserten blev det dans bland fans i alla rader.
Scenens enda dekor är en hjort med led-lampor. Bandet äntrar den mörka scenen, strålkastarna tänds och introt med syntackorden till Evangeline ger gåshud direkt. De eviga frågorna kring frihet, liv och längtan till ett bättre liv går som en linje genom konserten. Lundells stora krets av fans får livsfrågorna i knät. Han stryker inte medhårs utan frågar oss vad vi vill med våra liv.
Lundell stryker ingen medhårs utan frågar vad publiken vill med sina liv. (Foto: Morgan Jansson)
Några i publiken har sina smartphones i arbete vilket Lundell utan att tveka ger publiken en känga för. Ska en mobiltelefon komma mellan oss? När Lundell spelar så önskar han ett kärleksmöte i nuet.
Den första halvan i konserten berör mest. "På den andra sidan" och "Är vi lyckliga nu?" ger ett budskap om en oförlöst längtan efter liv bortom girighet och världar av stål och betong. Uffes 66-åriga kropp ser bestämd och stark ut. Hans klarblå ögon lyser mot publiken de få gånger han tittar upp. "Levande och varm" inleds med längtan bort från den svenska Kalle-Ankajulen: "...inte ens Karl-Bertil Jonsson. Det får vara hur charter-artat som helst med plastgran och 23 grader i poolen".
Gitarristen Janne Bark kompar Lundell. (Foto: Morgan Jansson)
Tempot och intensiteten ökar ju längre konserten lider. "Om ni visste vad svårt det är att hålla det här tempot" säger han innan utsökta "Soldat kommer hem". Ett avbrott i distade gitarrer och intensiva trummor får vi också i en hudlös "Rialto" som berättar om Ulfs skilsmässoperiod. Den enda sången utan Ulfs egna gitarrkomp. Den sången stod folk upp och sjöng med på i Luleå, säger Ulf, och snart så börjar fler och fler att resa på sig.
Ulf Lundell med band på UKKs stora scen. (Foto: Morgan Jansson)
Ett crescendo i "En förlorad värld" och "Kär och galen" avslutar konserten och det är härligt att se en hel publik dansa i det fyrkantiga konserthuset. Seger. Och en Ulf som strålar med hela ansiktet. Han har vunnit sin publik och bäddar för fem extranummer där saxofonen, gitarrerna och klaviaturen får bytas av i intensiva soloutflykter. Springsteens ande kan anas i bakgrunden och samma livsglädje som rockmusiken ger är svår att finna i dagens kulturliv. Ulf Lundell är en värdig representant för den musik som blivit en livsstil för en generation svenskar.
Ulf Lundell håller högt tempo rakt igenom hela konserten. (Foto: Morgan Jansson)
Jag håller en slant på att det trots allt inte är slut med konserter med Uffe. Han har massor kvar att ge. Min önskan är att han i framtiden siktar på mer lågmälda konserter med mer mellansnack och reflektioner kring livet i en värld som inte är vad den borde. Nu har Lundell svårt att bromsa ner tempot. Hans band håller hög klass, men han låter dem arbeta alldeles för mycket. Om han bromsar ner en smula så kommer han att orka mycket mer – om han vill och vågar.
Hans fans längtar efter hans konserter och hans reflektioner kring tillståndet i landet och hans längtan till något bättre – en himmel med skrålande sång i änglarnas kör.
