Musikentreprenören och tillika musikern Ingemar Bergman har skapat ett koncept där olika artister uppträder solo och avskalat intimt som om det vore i hans vardagsrum. Denna kväll lånade han Katalin som sitt vardagsrum och spelplats. Artisten var sveriges soulkung Eric Gadd.
Innan konserten funderade jag på hur det skulle fungera för en artist som Eric Gadd att uppträda ensam och förmedla sin soulmusik. Soul brukar behöva ett "groovy" komp med trummor och bas, kanske också med blås och ibland stråkar. Eric Gadd visade sig klara sig själv på scenen endast med en gitarr, ett par gånger bytt till elbas, med bravur. Jag har sett honom uppträda med band ett par gånger och frågan är om inte denna spelning står i särklass i jämförelse.
Eric Gadd levererar imponerande sång, ensam från Katalins scen. (Foto: Morgan Jansson)
När Gadd först kom ut på scenen berättade han att han i somras kört detta koncept på Kackelstugan på Öland och att en kille ur publiken innan han skulle upp på scenen hade sagt "nu känner du dig allt rädd liten och ensam". Men den pondus och proffsighet som Eric Gadd uppvisade under kvällen på Katalin visar att inget av detta stämmer.
Gadd levererar från start då han öppnar med en gungande Rise up! med ett riktigt funkigt gitarrspel och han stampar takten på en liten pedal-box av något slag så han får en skön groove-takt i bakgrunden. Hans sång är imponerande och när han går upp i falsett ryser jag av välbehag. Ibland ber han tjejerna i publiken att sjunga med och de lyckas nästan inte komma upp i hans högsta toner. Grabbarna får aldrig chansen att ens försöka.
Innan paus byter Eric ut gitarren mot en elbas. (Foto: Morgan Jansson)
Den andra låten blir "Do you believe in me" och hitlåtarna fortsätter att lösa av varandra och mellan dem berättar han små berättelser om hur låtarna kom till. Ett exempel är när han presenterar "Excuse me Hallelujah". Titeln kom han på då han beökte New York i slutet av 80-talet. Vid Times Square på den tiden var det mycket som var dekadant och en del predikanter var där och försökte frälsa förtappade själar. En predikant kom fram och sa just "Excuse me Hallelujah"
Eric har kört konceptet ensam på scenen vid ett tillfälle tidigare. (Foto: Morgan Jansson)
Det mesta materialet som Gadd framför är hans eget med undantag av två låtar, Al Greens "Let's stay together" och senare Prince "Wanna be your lover". Han har för övrigt blivit jämförd med Prince en gång i tiden. Något som han då var sur över men nu är smickrad över istället. Gadd berättar vidare att han brukar ha en säng i rummet när han ska skriva musik, han ger sig själv tillåtelse att vara trött och lägga sig och vila så kommer kanske kreativiteten lättare än om man sitter och försöker framkalla den.
En gång somnade han och drömde att en sångerska han jobbat tillsammans med gav honom en låt. Han blev senare osäker på om det verkligen var en låt som var hans egen eller om han hört den någon annanstans, kanske Isley Brothers skrivit den? Efter att han gjort eftersökningar så bestämde han sig för att det faktiskt var hans egen. Låten var "Eye of the spirit".
Eric Gadd med producenten Ingemar Bergman som bjuder in artister till sitt "vardagsrum" (Foto: Pär Dahlerus)
Innan paus byter han gitarren till en elbas och kör den första låten med svensk text för kvällen "Aldrig förlora" I pausen spelas skön soulmusik och jag förvånas över vilken partystämning det är på Katalin en vanlig torsdagskväll. Efter pausen fortsätter Gadd att leverera och jag slås av vilken fantastiskt bra sångare och entertainer han är som lyckas fylla Katalin med skön soul ensam med en gitarr. Konceptet passar honom som hand i handske. Eftersom det är avskalat och utlämnade så kräver det ett fullblodsproffs som Eric och han klarar det verkligen galant.
Sista extranummer blir den stillsamma "Bara himlen ser på" och det är härligt att se de två tjejerna som står närmast scenen med händerna ihop som bedjande och verkligen njuter. En värdig avslutning på en fin kväll.
