Den unga amerikanska artisten Hannah Aldridge har musiken i blodet. Hon är uppvuxen i soul och musikmeckat Muscle Shoals i Alabama, med pappan Walt Aldridge som är en välrenommerad låtskrivare.
Numera bor Hannah i Nashville som så många andra musiker. Denna vackra och ovanligt milda novembersöndag uppträder hon på Kulturoasen i Hågaby utanför Uppsala. Det känns nästan overkligt när världsartister spelar där på söndagseftermiddagarna.
Hannah Aldridge gjorde sin fjärde spelning i Sverige och skulle vidare till en ny spelning i Stockholm under kvällen. (Foto: Peter Bohlin)
Redan i den första låten så framträder Hannah Aldridge vackra och starka röst och hon har ett skönt rungande gitarrspel. Det är nästan så att hon tar i lite väl mycket eftersom hon på denna turné är van att bli uppbackad av rockbandet Jetbone från Sundsvall, som hon bland annat ska spela tillsammans med på Akkurat i Stockholm senare under söndagkvällen. Hon säger själv att det är första gången på ett tag som hon faktiskt kan höra sin gitarr.
Andra sången hon framför blir lite lugnare tongångar, det är låten "Lonesome" som blev välkänd i USA genom TV programmet Hart of Dixie och den låt som hittills genererat henne lite inkomster. Den handlar om hennes föräldrar. Det tuffare gitarrspelet ersätts av fint fingerspel. Hon spelar både finstämda ballader liksom rockigare tongångar och man kan förstå att hon har ett rikt musikarv att luta sig mot och hon förvaltar verkligen den amerikanska musiktraditionen väl. Hennes mellansnack tyder på erfarenhet och det är svårt att förstå att hon bara är 28 år.
Hannahs mellansnack var intressant och avslappnat. (Foto: Peter Bohlin)
Hon berättar om relationer, till exempel när hon en gång skrev en låt till en pojkvän, som egentligen ville att hon skulle skriva en kärlekssång till honom. Eftersom han bedrog henne med sin tidigare flickvän så skrev Hannah en helt annan sorts låt "Old Ghost" och den passar hon gärna på att framföra i hans hemstad och över hela världen, som hon säger, ett bra sätt att inte behöva höra från honom igen.
Hon berättar också att titellåten till hennes album Razor Wire är den första låt hon skrev utan att bry sig om vad andra skulle tycka om den. Hon berättar vidare att i Nashville schemalägger många musiker och låtskrivare sin tid och träffar andra låtskrivare som jobbar fram låtar tillsammans. Så kom nästa låt hon framför till "Lie Like You Love Me".
Hannah Aldridges sångröst fick Uppsalanyheters skribent Pär att rysa av välbehag. (Foto: Peter Bohlin)
Hennes röst är så stark, vacker och känslofylld så jag får rysningar av välbehag. Hon berättar också om när hon skulle spela in musikvideon till "Howlin' Bones" så skulle hon slå sönder saker med ett baseballträ (hon har förresten varit softball spelare). Efter det att hon slagit sönder en gammal TV-apparat i videon så kände hon hur stumt det var i händerna, så i resten av videon är det en man som slår sönder saker och man kan se manshänderna i videon om man tittar noga.
Hannah skriver låtar till skräckfilmer och rysare, hon gjorde även en låt om demoner även fast hon är rädd för dem. Den är en av de två extranumren vi fick höra och den sista låten är titellåten till hennes kommande album "Gold Rush".
Hannah Aldridge kommer vi säkert få höra mer av i framtiden. (Foto: Peter Bohlin)
Jag skulle tro att Hanna Aldridge är ett namn som vi kommer att få höra mer av i framtiden och då kan vi som såg henne på Kulturoasen en söndag i november 2015 verkligen skatta oss lyckliga.
Kent Wennman och hans medarbetare gör för övrigt verkligen en kulturgärning genom att berika Uppsalas musikscen med artister som Hannah Aldridge som är en uppåtgående artist. Men även lite mer erfarna artister som Stacie Collins för ett par veckor sedan varvat med svenska stjärnor som Staffan Hellstrand med flera - imponerande.
