Georg "Jojje" Wadenius är nog en av de svenska gitarrister som spelat med flest kända musiker både i Sverige och i USA. Att han spelat med Made in Sweden och Blood Sweat and Tears vet nog de flesta men hans meritlista är mycket lång. Vad sägs t.ex om Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Pugh Rogefeldt, Roberta Flack, Luther Vandross, Aretha Franklin, Diana Ross, Steely Dan, George Benson med flera.
På tisdagkvällen spelade han på Katalin tillsammans med Per Lindvall-trummor, Lars "Larry" Danielsson-bas och Jesper Nordenström på keyboards som tillsammans gav ut albumet "Cleo 2" för c:a ett år sedan. Den första Cleo skivan gavs ut 1987 och är i två delar, en med svenska musiker, tidigare nämna Lindvall och Danielsson, då med Peter Ljung på keyboards samt en annan del med amerikanska musiker.
Jojje Wadenius och "Cleo" bandet. (Foto: Morgan Jansson)
Innan konserten börjar lade jag märke till att Per Lindvalls trumset är stort och en av mina bordsgrannar i publiken uppmärksammar mig också på att Pearl loggan är fyndigt ändrad till Per! Musikerna kliver så upp på Katalins scen och Jojje talar om att de är ute på en liten sverigeturné och att detta nog är den sjunde spelningen (åttonde då jag senare kollar upp det på Jojjes hemsida).
Per Lindvalls trummor hade fått ett nytt namn. (Foto: Morgan Jansson)
Jojje berättar vidare att idén till att göra en uppföljare till den första Cleo-plattan väcktes då han träffade Per Lindvall i Marakech för cirka fem år sedan. De började med "She's somewhere" från den senaste plattan. Det är direkt ett skönt groove och Jojje sjunger redan efter en stund sin karakteristiska scatsång som han är en mästare på, alltså en slags sång utan ord som följer gitarrspelet. De fortsätter sedan med några till låtar från nya skivan, Partners och Sad Song.
Basisten Larry Danielsson. (Foto: Morgan Jansson)
De är väldigt samspelta och alla är musiker av rang. Jojje växlar mellan att spela soloslingor och att melodiöst kompa de andra musikernas solon. Det är för det mesta en svängig "groove", som ibland tenderar till funk och stundtals är det bara skört vackert med lite folkmusik-känsla som i den 10-15 år gamla "longing".
Per Lindvall slår taktfast på trummorna med vispar tillsammans med Jojjes melodiösa gitarrspel med finurliga "riff och licks" och Jesper Nordenströms sköna klanger på keyboard och med Larry Danielssons tunga basgrove bildar de tillsammans en mycket tajt och samspelt enhet.
Jesper Nordenström på Keyboard. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en kortare paus är det genast fullt ös i den sköna "Atlantis" från den gamla Cleo-plattan. Larry Danielsson lyckas med konstycket att spela av en bassträng (tror aldrig jag sett det hända förut) och Jojje underhåller oss med en historia om papegojor som han fått från sin gamla musikerkollega Lou Marini.
För några år sedan spelade Jojje tillsammans med saxofonisten Lou Marini och den i år bortgångne trumpetaren Lew Soloff under namnet The New York Connection. Jojje meddelar sorgset att det inte blir något mer av det samarbetet eftersom Soloff gick bort.
Jojje Wadenius. (Foto: Morgan Jansson)
Per Lindvall skojar "berätta en historia till Jojje, min pedal är trasig". De kör en som Jojje utrycker det "Earth Wind & Fire-aktig ballad och sedan "Caribbean Stride" från den gamla plattan, innan Jojje stolt berättar om sina barnbarn och speciellt Linnea som han blivit dödspolare med och de är på samma intellektuella nivå viket inte händer med andra så ofta. De spelar därefter "Linnea smiles" som är tillägnad just henne. Roberta Flacks hit "Feel like making love" mynnar ut i en skön funk.
Jojjes samspel med keyboardisten Jesper Nordenström glimrar till ordentligt och hela bandet gör en skön "fadeout" där de alltså spelar tystare och tystare tills det blir helt tyst.
Jojje med "Cleo" bandet. (Foto: Morgan Jansson)
Jojje berättar bland annat att han hade bra flyt och fick kontakt med Donald Fagen i Steely Dan och att han gav Fagen just den första Cleo-skivan och att det kanske var därför han senare fick vara sologitarrist ett tag med Steely Dan. Efter det sista ordinarie numret "Joe Cool" får musikerna stående ovationer och kommer upp på scenen igen och framför balladen Piece of Peace från senaste plattan.
Efter att ha köpt ett signerat exemplar av den senaste CDn direkt av Jojje och fått en liten pratstund med honom cyklar jag nöjd hemåt i höstnatten.
