För avslutningskonserten på Uppsala tolfte Internationella Gitarrfestival så uppträder ingen mindre än en av den klassiska minimalismens fäder, den nu 80-åriga Terry Riley tillsammans med sin son Gyan Riley, The Gothenburg Combo (Thomas Hansy och David Hansson) samt ytterligare 38 gitarrister.
Först kommer Terry Riley, med ett stort vitt skägg och en liten mössa på hjässan, in ensam på scenen och framför ett pianostycke som han skrivit "Simply M". Hans pianospel är påtagande vitalt. Till nästa stycke kommer sonen Gyan Riley in och spelar på en Telecaster elgitarr. De spelar små slingor i total harmoni med varandra. Allt vävs samman till en hypnotiskt helhet. Gyan spelar snygga små riff och använder olika effektpedaler, bland annat wah wah. Jag får känslan av en porlande bäck med ett oändligt flöde. Musiken är mycket meditativ och det är nästan lite svårt för en nu mycket trött skribent att hålla ögonen öppna. Missförstå mig rätt, detta är mycket skön musik.
Terry byter sedan till en synt med ett väldigt speciellt sound när de spelar "Mongolian Winds". Jag får en känsla av en storstad, New York kanske, där massor av bilar tutar i olika tonarter, Gyan spelar slide elgitarr till detta. I nästa stycke som Gyan Riley är noga med att påpeka att han faktiskt har skrivit och äntligen fått pappa att spela med på, så spelar Gyan vackert på en akustisk gitarr medans Terry sjunger eller nynnar en slags ursång som låter lite indiskt eller arabiskt i mina öron. I slutet av stycket som heter Etudes så påminner Gyans gitarrspel nästan lite om flamenco-gitarr.
Gyan berättar att det sologitarrstycke han sedan ska framföra skrevs till honom av Terry. Det första sologitarrstycket som Gyan fick av Terry var när han fyllde 18 år och sen fick han nästa 18 år senare när han blev 36, förra året. Om pappa Terry skriver ett nytt stycke till honom i fortsättningen så kommer han vara 97 respektive 115 år gammal "keep them coming pops" skämtar han.
Nästa stycke som de framför tillsammans heter "Song from the old country". Gyan på akustisk gitarr och Terry på munorgel och den börjar nästan som en vaggvisa. Tempot höjs och gitarr och piano är som i symbios med varandra och vackra drömska takter föds, igen tänker jag mig en porlande bäck. Ibland är vattnet lugnare ibland mer oroligt.
Efter pausavbrott så kommer duon The Gothenburg Combo in på scenen, alltså Thomas Hansy och David Hansson. De är två mycket fingerfärdiga gitarrister och oerhört samspelta. Först spelar de Terry Rileys komposition "Zamorra" och sedan sitt egenkomponerade stycke "Highway One" som de tillängnar Terry Riley. Terry gör dem sedan sällskap på scenen när de framför en nypremiär av Terry Rileys "Sunrise of the Planetary Dream Collector"
Till slut fylls scenen av ytterligare 38 gitarrister och de framför alla tillsammans Terry Rileys klassiska verk In C. Det är magi på hög nivå. Alla gitarristerna spelar en eller flera toner i en slags slinga. Terry själv spelar lite piano och munorgel samt hummar lite likt en överstepräst. En verkligen magnifik och värdig avslutning på en fantastisk gitarrfestival.
En stor eloge och tusen tack till Uppsala Internationella Gitarrfestivals Stefan Löfvenius, Klaus Pontvik och alla involverade. Nu ska denna trötta skribent som recenserat inte mindre än åtta av 11 konserter försöka sova lite innan jag ska till mitt ordinarie arbete i morgon bitti.
