Bara det att Uppsala internationella gitarrfestival har lyckats med att få hit Pat Metheny till uppsala är en bedrift. Att han sedan ska spela med två unga svenska bröder känns oerhört spännande.
Pat Metheny beskrivs ibland som gitarristernas gitarrist, just ikväll står han på UKKs stora scen tillsammans med de unga svenska bröderna Mauritz Agnas på bas och Konrad Agnas på trummor, en spännande konstellation. De har bara repat tillsammans dagen innan.
Uppsala Konsert & Kongress stora sal är i stort sett fullsatt när Mauritz Agnas först blir påannonserad och kommer ut och ställer sig vid sin kontrabas. Han ser så ung ut så jag funderar på hur det här ska gå (för att spela med Pat Metheny kan inte vara det lättaste). Pat Metheny kommer sedan. De inleder med How Intensive av Antonio Carlos Jobim. Det svänger bra men jag tycker nog att Methenys gitarr låter lite burkig. Efter några inledande låtar förstår man att Mauritz Agnas verkligen kan sin sak.
Pat Metheny med de svenska bröderna Konrad och Mauritz Agnas. (Foto: Morgan Jansson)
Pat Metheny byter till sin specialbyggda 42 strängade gitarr (som han senare talar om, har bara 41 strängar) Det är en märklig skapelse med nån slags harpor på framsidan och två halsar. Den har en fantastisk ljudbild som den mycket skicklige gitarristen är ensam om och det är överjordiskt vackert. Därefter dyker Konrad Agnas in på scenen och kör igång på trummorna, vilket underbart jazzgung det blir och vilken skicklig och rolig trummis han är. Han spelar med hela kroppen och en enorm inlevelse.
Ibland står Pat Metheny vid sidan och tittar på bröderna. Han ler brett mest hela tiden och skakar ibland lite på huvudet som att han inte tror att det är sant att dessa två unga svenskar verkligen spelar så bra. Det känns som att Metheny släpper fram dem lite extra mycket och de får stora applåder från publiken för sina solon.
Pat Metheny hyllade Uppsala Internationella Gitarrfestival. (Foto: Morgan Jansson)
Metheny blandar och ger från sin digra repertoar under konsertens gång. Han byter gitarr fem gånger om jag räknat rätt och går tack och lov inte tillbaks till den jag tyckte lät burkigt i början av konserten. Det är faktiskt det enda negativa jag har att säga om denna kanske legendariska spelning. När Metheny sedan spelar synth-gitarr så får han fram häftiga toner. Konserten är mycket omväxlande både i tempo och stilmässigt.
Plötsligt är konserten slut och Metheny kommer in för ett extranummer med akustisk gitarr. Han kör ett potpuri av gamla låtar sammanvävda i en. Det är makalöst bra. Efter ytterligare stående ovationer och inklappning kör Metheny och bröderna ytterligare ett extranummer och det är en musikupplevelse att minnas i många år.
Under spelningen passar Pat Metheny på att hylla Uppsala Internationella Gitarrfestival som en internationellt erkänd festival och att han var glad att det i år hade passat hans väldigt uppbokade schema väl, något som vi också är glada över.
