Svensk folkmusiks drottning, Sofia Karlsson charmade uppsalapubliken på onsdagkvällens spelning i Parksnäckan. En magisk sommarafton enligt vår skribent Pär Dahlerus.
Liksom inför förra onsdagens evenemang så är det regntunga skyar över Uppsala då jag cyklar till Parksnäckan. Det är en stor publik i kväll också. Sofia Karlsson har uppträtt här förut, vid åtminstone tre tillfällen 2009, 2011 och 2013.
Sofia KArlsson med musiker. (Foto: Morgan Jansson)
För min egen del blir detta den första gången att få uppleva henne live. Ser till min glädje att scenen är full av instrument av olika slag; gitarrer, fioler och trummor samt en stor gonggong bakom trumsetet, mina förväntningar skruvas upp ett snäpp.
På utsatt tid kl 19 kliver den flitige arrangören, Kent Wennman, upp på scenen. Han säger bland annat att det i år har varit rätt bra väder i Parksnäckan trots den lite frånvarande sommaren. Jag tänker för mig själv "säg inte för mycket nu", men det visar sig senare att han får rätt när solen till och med tittar fram ett tag. Han talar också om att UNT TV är på plats för att filma kvällens konsert innan han ropar in Sofia Karlsson och hennes medmusikanter på scenen.
Sofia Karlsson med sin gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Sofia börjar stillsamt med sin vackra sång och gitarrspel endast ackompanjerad av en smäktande lapsteel spelad av Gustav Ljungren. Hon berättar att det vi först fick höra var lite 1800-tals poesi och fortsätter sedan med en visa av Dan Andersson. Hon presenterar musikerna alltefter konsertens gång. Den första blir den talangfulle Sven Lindvall som spelar både kontrabas och bastuba ikväll. Hon berömmer hans klädsel " barfota med fina byxor och drängskjorta".
När Sofia introducerar låten "milrök" som skogsmusik så berättar hon att hennes bror brukar säga "ska du iväg och spela din skogsmusik igen". Sofia och de andra musikerna spelar och sjunger med stor inlevelse och närhet konserten igenom. Sven Lindvall spelar sin kontrabas med hela kroppen i rörelse, det är en fröjd att se.
Lisa Rydberg på violin drog ner en av kvällens största applåder efter ett solonummer. (Foto: Morgan Jansson)
De spelar en väldigt ärlig musik med en slags urkraft. Sofia Karlsson har en enorm charm och ett smittande leende och det märks verkligen att musikerna trivs bra ihop. Ibland ger Sofia ett lite förvirrat intryck när hon undrar om det verkligen är tretakt, var är mitt plektrum? och efter pausen när hennes textlapp till en låt är borta. Denna lite lätta förvirring gör henne bara ännu mer äkta och charmerande.
Violinisten Lisa Rydbergs skicklighet märks inte minst när hon får göra ett solonummer , som hon själv presenterar som en jig utav Bach skriven för cello. Hon får kvällens kanske största applåder. Slagverkaren Hux Nettermalm hanterar ibland ett så ovanligt instrument som en såg och det gör han med bravur. för det är inte lätt att få rätt svängningar genom att böja sågbladet. Henning Sernhede bjuder på fin sång och kompar på sin gitarr konserten igenom. Gustav Ljungren spelar många olika instrument, som lapsteel, mandolin, violin m.m. och som tidigare nämnts den härlige Sven Lindvall med sin inlevelse på kontrabas och bastuba.
Henning Sernhede och Sofia Karlsson. (Foto: Morgan Jansson)
Efter pausen så ser jag att det även står ett litet bord och en soffa i ett hörn av scenen. Musikerna släntrar bekvämt in och slår sig ner och småpratar lite med varandra, ungefär som att de är in någons vardagsrum. Sofia kommer in med en slags vit "fjäderboa" runt halsen och glittrande handledsvärmare och framför en spelmansvisa ensam medans de andra musikerna tittar mycket intresserat på från soffan och jag fylls av en väldigt varm och gemytlig stämning.
Tempot skruvas sen upp när hela bandet spelar den lite lätt poppigare låten "Dalarna från ovan" från det senaste albumet "Regnet faller utan oss" som gavs ut förra året. Från samma album framförs också, som Sofia själv säger en sång till det kollektiva "Gå inte ensam in". Sofia berättar också att hon oftast faller för fula män med potatisnäsor. Hon säger att gitarristen Henning är alldeles för snygg för hennes smak, men Sven han är mer min typ, lite fulsnygg. Hon dedikerar sedan låten "Mon Amour" till sin, för henne, alldeles för snygge franske man och hon jobbar fortfarande på det franska uttalet som han inte är helt nöjd med. Detta är bara ett exempel på hennes små charmiga mellansnack, alltid med glimten i ögat.
Sven Lindvall spelar kontrabas. (Foto: Morgan Jansson)
I slutet av konserten bjuder publiken på stående ovationer, Sofia och bandet kommer in och gör en sagolikt vacker och annorlunda version av Jussi Björlings gamla paradnummer "Till havs" med en smäktande lapsteel i bakgrunden. Efter ytterligare ovationer gör de ett helt "unplugged" framförande längst fram på scenkanten. De säger att det egentligen inte ska gå att göra detta utomhus, men det funkar och hörs i alla fall där jag sitter en bit bak.
Sofia Karlsson avslutar med orden "Ha en underbar sommar- ni har berikat mitt liv-tack för ikväll"
Jag tror att Sofia och hennes band har berikat livet för många i publiken också, definitivt för mig i alla fall, som faktiskt knappt hört något av henne innan ikväll.
En verkligen magisk sommarafton i Parksnäckan.
