På utsatt tid eller t.o.m. några minuter före kl 21 kliver Pugh Rogefeldt upp på Katalins scen. Han ursäktar sig om någon i publiken fått vänta länge eftersom det har rådit lite oklarheter om när han skulle börja
På biljetterna stod det 19:30 och tidigare under dagen skickades ett sms ut där det stod 20:00. På Katalins hemsida stod det 21:00, och det var alltså den tiden som gällde. Pugh talar om att han har rest ända från Gotland idag och är lite trött, men att han hann vila lite på hotellet när de väl släppte in honom. Han verkar lite obekväm att uppträda utan ett band, men talar om att hans bandmedlemmar var bokade på annat.
Han kör sedan igång med "Dinga Linga Lena" men han justerar hennes ålder i texten från 15 till 50 eftersom han tycker att det är lite mer passande nu när han själv är 60+ (han har hunnit fylla 68 i år). Under den fortsatta kvällen får vi höra en blandning av låtar från hans omfattande katalog, både gammalt och lite nyare.
Pugh gillar att snacka mellan låtarna, t.o.m. så mycket att han blir lite trött på sig själv. Efter en paus, i mitten av konserten, kommer han ut på scenen och börjar då med att spela skön blues på munspel, något han hanterar med stor skicklighet och för mig blir detta kvällens musikaliska höjdpunkt. Han använder ett par olika munspel som han fingerfärdigt skiftar mellan.
Överhuvudtaget så känns han mer avslappnad och mer fokuserad efter pausen. Gitarrspelet imponerar också. Han avslutar med flera hits bl.a. "Hog Farm" och det blir lite allsång under "Små lätta moln". En trevlig kväll även om jag skulle föredra att se honom med ett band igen.
2008 turnerade han med Jojje Wadenius (gitarr), Janne "Loffe" Carlsson (trummor), Ulf Jansson (bas) och det var riktigt bra! Nu blir det mer lite småputtrigt trevligt och avskalat.
Text: Pär Dahlerus
