Den enkla scenografin, bestående av en enkel ren scen tillsammans med glödlampor svävandes från taket, utlovade en magisk kväll redan innan konserten drog igång. En julkonsert på ett mindre traditionellt - men desto mer internationellt sätt.
Innan kvällens konsert var Sissel Kyrkjebö till stor del väldigt anonym för mig. Hennes namn gjorde så att det ringde några klockor, lite sådär som man brukar säga. Men utöver det så visste jag inte särskilt mycket förutom det jag hade läst i UKK:s broschyr samt att jag hade fått det sagt till mig att hon skulle ha en otrolig röst.
Sissels amerikanska kör. (Foto: Morgan Jansson)
Sissels band träder in på scenen och redan från början fångar man publikens uppmärksamhet genom att uppmana en till att klappa med i takt till musiken. Till tonerna av låten ”Sweet Lord” skrider Sissel sedan sjungandes in på scenen. Smakfullt klädd, med en top som glittrade lika mycket som hennes leende och ögon.
Efter de två första låtarna som medförde en otrolig gospelkänsla berättar Sissel om vad som komma skall. En julkonsert, men inte på ett vanligt traditionellt sätt. Sissel utvecklar med att världen är lite mer än bara oss, vi som finns här, innan hon presenterar bandet med musiker från Norge och Sverige samt sina körsångare ifrån USA.
Sissel framförde en lite mer "internationell" julkonsert. (Foto: Morgan Jansson)
Därefter följer bland annat ”Deck the Halls”, ”Nu tändas tusen juleljus”och ”Stilla natt”. Alla lika stilfulla och speciellt under ”Nu tändas tusen juleljus” får Sissel det att låta som om hon har en kör bakom sig på 100 personer, trots att hon sjöng den låten helt ensam. En sådan otroligt stark och kraftfull röst som fick det att värma till lite extra i decemberkylan.
Sissel knyter samman de olika delarna av konserten med väl valda ord. Ord som gör att man hajar till och lyssnar lite extra. En av de gångerna som detta framträdde som starkast var innan låten ”River” då Sissel nämner att julen inte bara innebär värme och kärlek för alla, för vissa innebär det endast en starkare påminnelse om en större ensamhet.
Sissel bjöd mycket på sig själv, genom musiken och berättelser ur hennes liv. (Foto: Morgan Jansson)
Konserten är en blandning av ljus och mörker. Men trots att allvarsamheten alltid finns där, är det ändå ljuset och hoppet som träder fram som starkast. Halvvägs in kommer en julgran in på scenen och de amerikanska körsångarna får en lektion i hur en julgran används här i Skandinavien genom att både Sissel och vi i publiken sjunger och dansar till ”Smågrodorna”. Därefter kommer dock en ”uppläxning”av amerikanarna när de sätter sin prägel på den svenska låten. Vi får höra ”Små grodorna” i en ny tappning, nu med grunden i soul, funk och med mera style.
Trots att det var utsålt under kvällens konsert tog sig Sissel tid och det kändes som om hon sjöng för var och en i publiken som om hon kände oss personligen. Kanske beror det på att hon själv bjöd otroligt mycket på sig själv, både genom musiken och genom att dela med sig av historier om sig själv.
Sissel tillsammans med sin orkester på en enkla men smakfullt utsmyckade scenen. (Foto: Morgan Jansson)
Kvällens konsert blev över förväntan. Sissel är enligt mig en norsk Sanna Nielsen, näst intill att hon till och med är en Sanna Nielsen Deluxe. Det som dock är sant och skrivet är att hon äger en av de finaste rösterna jag någonsin har hört och kvällen sammanfattar hon med just den underbara rösten i ”Helga Natt”. Låten blir otroligt smakfull med ackompanjemang av både kör och musiker och det blir en fin avslutning innan hon tillsammans med oss i publiken sjunger den sista låten ”Helig är jorden”. En låt som vi sjöng då Sissel menar att ”Det är inte jul förrän man har sjungit denna”.