För ett tag sedan fick Uppsalanyheter chansen att intervjua sångaren i ett av Uppsalas just nu hetaste band, Tomas Karlsson från bandet Frantic Sunday på Café Linné Hörnan. Då hade bandet precis haft en releasefest och spelning för sitt första album, nu har de påbörjat sin Sverigeturné och framtiden ser riktigt ljus ut för Uppsalabandet.
Bandet består av fyra medlemmar, sångaren Tomas Karlsson, basisten Ola Renman, trummisen Henrik Nilsson samt gitarristen Joel Yngvesson. Man har i dagsläget hållit ihop i sex år i Frantic Sunday, dock har kvartetten inte alltid sett ut just på det här viset.
- Det var jag, Ola och Kristian, första gitarristen och så sökte vi en trummis, då kom Henrik in. Men sen hoppade Kristian av och då var det jag, Ola och Henrik som var de första medlemmarna typ och sen kom den nya gitarristen Joel in liksom. Så har det vart i sex år nu. Det är en väldig trygghet tycker jag.
”Vi kan skratta väldigt mycket tillsammans”
När Tomas nämner detta kommer talesättet ”Är man vänner med varandra i över sju år, då håller man livet ut”och han håller med i detta. Att om man klarar det så länge så klarar man med största säkerhet allt tillsammans.
- Ja så är det ju, vänner i dalar och toppar. Och sen kan vi skratta väldigt mycket tillsammans också och det är bra. Vi har en bra social vibb och det gör att de blir väldigt roligt att umgås. Det gör att man klarar av att det blir intensivt ibland.
Frantics budskap, #StayFrantic vilket betyder "Fortsätt vara heta, fortsätt vara maniska" (Foto: Anna Westin)
Bandet repar normalt sätt tillsammans en till två gånger i veckan. Varje tisdag men ibland också en och annan söndag spenderar bandet sin tid i replokalen på Bäverns Gränd. Om de inte står inför en spelning vill säga för då blir det oftast lite mer. När bandet var ute på sin Tysklandsturné stod fem gig på fem dagar på schemat. Då blir det lätt intensivt.
Men det beror ju också på vilket stadie man är i livet. Hur ser det ut privat för er?
- Ja jag har familj, ett barn och en fru. Ingen annan har barn, Ola är singel men de andra har kilat stadigt i flera flera år. Det går att vara flexibel. Så länge musiken är ens passion tror jag alltid att en hittar plats för musiken i livet. Så är det för mig i alla fall, det har alltid funnits plats för den.
”Jag ska bli Rockstjärna”
När frågan om när Tomas fann passionen för musiken kommer upp är det sånär att han svarar med klockslaget inkluderat. Men att det var just en lördag kommer han ihåg.
- När jag var 16 år, April år 2000. Det var en lördag, det vet jag. Det var ett speciellt ögonblick. Det var med mitt första band, vi hade vår andra spelning på Medborgarhuset i Säffle. Jag är uppväxt i Säffle och så gick vi ut och mötte publiken där och jag sträckte upp två fingrar i skyn och så kom publikens jubel, då kände jag att jag ska bli rockstjärna. Det var då det började.
Trummisen Henrik Nilsson och basisten Ola Renman. (Foto: Anna Westin)
I början av Frantic Sundays karriär kan man uppleva att musiken som bandet levererade främst passade ett live-band och att man därför klassades som en live-akt helt enkelt. Men med åren har musiken dock förändrats och det märker man i och med det nysläppta albumet med samma namn som bandet. Man visar idag upp sig som ett mångsidigt band, som når och berör en oberoende om man sitter hemma i soffan, i bilen eller om man står i ett publikhav och har Frantic framför sig på scenen.
- Jo i början var det väldigt mycket energi och allt utåt liksom. Sen har det fördjupats så vi har en del svärta i det nu också. ’Turn me up’ är en låt på nya albumet som är lite mera lugn liksom. ’Deepest days’ är också lite mera tillbakalutad men ändå hoppfull. Så på så sätt har det förändrats, att vi har hittat olika nya uttryckssätt. Inte bara energin, utan andra sätt att köra på också. Samtidigt som det finns en viss trygghet i vad vi gör också. Lite kreativa kriser har vi också haft. Men nu verkar det som om folk är rätt tillfreds med vad vi gör i bandet. Så det är gött liksom.
Finns det någonting som ni inte har testat än som ni vill göra? Eller känner ni att ni har det och därför inte vill gå ett steg längre?
- Alltså jag skulle väl… Det finns oändliga möjligheter. Jag skulle väl vilja testa och spela något nytt instrument. Key-guitar kanske, du vet en sån här synth som man har som en gitarr, det kanske skulle vara skoj. Köra lite solon där.
Okej, då vill vi se dig spela det på en spelning om två år!
- Då kör vi! Haha nej det är där problemet kommer in, för jag vet inte om jag har disciplin nog att gå in i det där riktigt. Vi får se, det handlar mycket om, ja under vårt bands gång så började jag med en Nord Electro Synth som är rätt stor sen gick jag över till en Korg Synth som är mycket mindre och gör lite mer roliga ljud eller inte mer roliga ljud, men den är lite mer experimentell och det har skett en gång vart tredje år att jag har bytt instrument, så det kanske är dags nu.
”Viktigt att hålla igång”
- Men piano, det har varit mitt instrument, det började jag lära mig när jag var nio år. Sen har sång blivit huvudinstrumentet. Men det är väldigt trevligt att kunna klaviatur för då kan en skriva låtar och sådär. Satt i lördags och skrev någon ny liten melodi. Det är viktigt att hålla igång, vi har ju släppt ett album nu och då måste man titta på framtiden direkt. Album två så här. Det svåra andra albumet. Vi har en bra relation på gång med bolaget nu också. Dom har väl tagit del av de fina recensioner som vi har fått och känner att nu är de pepp. Så det blir skoj att se vad det kan leda till liksom.
Tomas Karlsson under spelningen på releasefesten på Katalin. (Foto: Anna Westin)
Tomas berättar att han började spela piano tack vare hans mor, men själv höll hon inte på med musik.
- Nej hon gjorde inte det. Hon vart utsatt för en elak musiklärare när hon var liten, som sa ”Du sjunger falskt, sjung lägre”och sen dess har hon blivit liksom så här, det blir ju jobbigt liksom. Men hon tyckte att piano det ska han lära sig.
Tomas alla bröder spelade istället fiol, vilket gjorde att Tomas var den enda av dem som spelade piano, på frågan om han ansåg sig vara coolare än sina bröder så svarade han:
- Jag vet inte riktigt, mitt mål är inte att vara cool liksom.
Inte mellan brorsorna heller? Det fanns aldrig någon form utav syskonrivalitet?
- Nej dom är lite äldre så det har inte varit så mycket rivalitet, kanske med min äldsta lite, men det är lite olika områden. Jag är den enda som har en musikalisk karriär. Min mellanbrorsa är skådespelare. Så han har en konstnärlig ådra han också och har en sån här teaterkarriär vilket är roligt. Men det är bara jag som håller på såmycket med musik, han sjunger ju också min bror, väldigt bra men det är ingen annan som har ett rockband i familjen. Det är jag ensam om.
”Strävar efter att vara het”
- Det där med att vara cool, det är inte så viktigt. Jag strävar efter att vara het istället, så här maniskt liksom. Den grejen. Det har aldrig varit ett mål för mig att vara cool. Det är så många människor som trängs i den coolhetsfållan så det är inte intressant tycker jag.
Du tar mer din egen väg?
- Ja. Beröra liksom, det vill jag göra, hänföra och beröra. Man måste jobba tillsammans. Det handlar ju många av våra låtar om, att arbeta tillsammans för någonting, att bli ett för musiken och riva murarna mellan människor. Att riva de här murarna som skiljer oss åt. Rädslan från att ta kontakt med andra. Att riva det där och förenas i gemenskapen, då måste det finnas en hetta och passion och en vilja och kärlek - det handlar Frantic Sunday mycket om.
Är det ifrån detta som budskapet - Stay Frantic kommer ifrån?
- Ah exakt, och det handlar också väldigt mycket om att fortsätta vara manisk liksom. Det gäller att fortsätta ha den här inre elden. Att känna att man ska behålla den här känslan som man får live i musiken. Att bara lagra den här i själen och kunna ta fram den och drivas utav den.
Stage Diving på Katalin under releasefesten i oktober. (Foto: Anna Westin)
Att riva murar som skiljer människor åt för att kunna råda bot på den rädslan som finns hos oss människor av att ta kontakt är kanske en av Musikhjälpens främsta syften utöver insamlandet av pengar för de olika årliga ändamålen. Under releasefesten för albumet nämnde man Musikhjälpen och att man i Frantic även skulle vara aktiva där. Bland annat har man startat ett evenemang på Facebook.
- Alltså vi har ju startat de här eventet på Facebook. För att samla folk kring det här att det kommer till Uppsala. För det tycker vi är jävla häftigt, att det kommer hit. Det har varit så himla mycket i Göteborg och Malmö i många år, och det är så gött att det kommer till hemstaden nu. Så då vill vi visa andra vad Uppsala handlar om. Den här passionen och det här drivet.
Därför har det också varit ett naturligt samtalsämne under bandets rep, just hur man ska ta del i Musikhjälpen som band i Uppsala. Allt ifrån ett vanligt gig där ett valfritt inträde av publiken går till insamlingen till ett eventuellt samarbete med Sound Level har diskuterats. Under vår intervju kom också förslaget om att auktionera ut en träff med bandet under ett reptillfälle upp och hur det i såfall skulle komma att gå till väga. Idag är det dock definitivt att man kommer att uppträda på den scen som Welcome Uppsala slagit upp på Stora Torget på måndag kl. 20.00 för att på så sätt välkomna P3 till Uppsala.
Innan vi går skilda vägar ställs en sista fråga om valet av plats för intervju, då Tomas själv valde att det var just på Café Linné Hörnan som vi skulle ses.
- Jag tycker det är väldigt mysigt i de här kvarteren. Det är en bra stämning här i krokarna nära Linnéträdgården och jag gillar mer det här än typ Landings på gågatan för det är lite mera avsides. Jag romantiserar de här kvarteren mer, studentkvarteren lite sådär. Det finns en hoppfullhet i det här tycker jag. Jag är ju väldigt inspirerad av Uppsala generellt och har fått en nystart i den här staden som jag är väldigt tacksam för. Jag flyttade ju hit för sju år sedan. Det känns som att jag får nya chanser här varje dag. Så här varje termin, på ett väldigt trevligt sätt.
Uppsalanyheter återkommer med mer nyheter om Frantic Sunday efter måndagens spelning på Stora Torget i samband med Musikhjälpen.