Förväntningarna hängde som ett höstregn i luften inför Elvis Costellos konsert på UKK, och de kom inte på skam.
Det började bra med förbandet Larkin Poe, två amerikanska countrysystrar från sydstaterna, som en tuffare version av First Aid Kit, med blytung steel guitar. Sedan, efter en kortare paus, kom Elvis Costello själv och tog raskt ett grepp om publiken som han sedan inte släppte, med ett kul och charmigt mellansnack – han har ju visat sig vara en excellent ledare för sina musikprogram; intresserad och påläst.
Förbandet Larkin Poe (Foto: Morgan Jansson)
Det krävs mycket för att en ensam artist med gitarr ska kunna hålla för två och en halv timme utan paus, men Costello är en av de få som klarar uppgiften. Visst, det finns bättre gitarrister, men han gör det han ska, och effektivt. Det var väl vid ett par tillfällen som han blev lite för förtjust i sitt eget elgitarrmanglande, men bortsett från det…
Elvis Costello bjöd på många godbitar från sin karriär. (Foto: Morgan Jansson)
Publiken, som kunde sin Costello, gavs många godbitar från den långa karriären; Watching the Detectives, My Aim is True, Red Shoes, Shipbuilding… Tillsammans med Larkin Poe-tjejerna gjorde han ett längre sjok av låtar där hans fäbless för s k ”americana” – musik i landet mellan rock och country med rötterna i amerikansk landsbygd. Där är han en mästare, så engelsman han är.
Elvis Costello, visade på UKK att han är en av de "största". (Foto: Morgan Jansson)
Konserten avslutades med över en halvtimme av extranummer, och med många exempel på vilken skicklig och intressant låtskrivare han är. Hans influenser från Beatles till Bach och Bacharach och hans förmåga att smälta samman allt detta till melodier med oväntade harmonivändningar, i kombination med hans iakttagande texter, gör honom till en av de största. Det visade han på UKK på lördagen.
Mikael Jansson
