Under tisdagskvällen gick premiärföreställningen för ’The Show’framförd av kören Afro i ledning av Arvid Nerdal och Peter Ekengren av stapeln på Uppsala Stadsteater. Det bjöds som utlovats på en fartfylld föreställning med gospel, reggae och härligt soul.
Jag kom till Stadsteatern med höga förväntningar då jag redan tidigare vet vad denna kör har för kapacitet, samt även fått chansen att sjunga med Nerdal och Ekengren vid ett utbildningstillfälle. När jag gick därifrån kan jag med gott samvete säga att mina förväntningar överträffades. Det var fart, stämmor, höjningar, sänkningar, musik man kände till samt musik man inte hört tidigare men nu efteråt endast vill höra mer av och sist men inte minst Europas största Discokula.

’Total Praise’ höjdpunkt i första akten med Oskar Lundström. (Foto: Anna Westin)
Första akten av fyra sattes igång med en soloakt av gästartisten Oskar Lundström med låten ’I Believe’som han blev stilfullt ackompanjerad till av både kör och musikerna i bandet. Akten fortsatte i samma anda. Vackert och stämningsfullt med höjdpunkten i låten ’Total Praise’där kören tog i från tårna och Ekengren gav gensvar till dem där han stod framför och dirigerade.

”Jag höll påatt slåbakut” Lennart Wastesson. (Foto: Anna Westin)
Var själv med och ackompanjerade
Den andra akten öppnas återigen med ett pampigt solo, därefter skulle det komma ytterligare två gästartister. Först ut av dessa är Liondub medlemmen Lennart Wastesson. Wastesson är själv med och ackompanjerar på elgitarr när ’Afro’framför hans låt ’Accident’. ”Jag höll på att slå bakut” säger Wastesson när han berättar hur glad han blev då han fick reda på att ’Afro’ ville sjunga hans låt.Ekengren som utöver arbetet med Afro Productions också är med och sjunger i Liondub tog ledningen under låten som blev en riktigt skön och tung-gungande reggaelåt.
Reggaetemat fortsatte akten igenom och precis innan paus, mellan akt två och tre, klev Junior Natural; en stor Uppsala- och reggaeprofil upp på scenen. Tillsammans med kören och ackompanjemanget från bandet kändes det som om Junior med låten och tonerna till ’Like this’ tog med oss ända bort till Jamaica och reggaens hemland.

Arvid Nerdal i blått tillsammans med tre av sex medlemmar ur bandet för kvällen (Foto: Anna Westin)
Michael Jackson hyllning bäst i kväll
I den utlovade Jackson hyllningen startade kören med låten ’Man in the Mirror’ och återigen gav de prov på ett väl synkroniserat nummer med mustig soloakt ackompanjerat av fantastiska stämmor. Något som ytterligare bevisar på att Nerdal och Ekengren hjälper sina körmedlemmar att hitta den perfekta låten för just dem.
Den bäst framförda gemensamma låten i tredje akten kom i samband med när kören framförde stor-hiten ’They don’t care about us’. Här kändes trycket och kraften ifrån låten och kören ända ut i publiken och det såg också ut som om att detta skulle komma att bli favoriten hos många under kvällen.

"Think" framfördes tillsammans med publiken. (Foto: Anna westin)
Publiken fick vara med
Den sista akten vevades igång med låten ’Think’ framför Europas största discokula och i denna gamla Aretha Franklin klassiker fick publiken själva medverka, vilket också gjorde att den blev till en stor publikfavorit. Tillsammans ställde sig alla upp och sjöng freedom i gensvar till kören samtidigt som man gradvis sträckte upp armarna mot taket.
Därefter klev Oskar Lundström vars röst påminde mig av en blandning av både Phil Collins och Bruce Springsteen återigen upp påscenen och tillsammans med kören sjöng han ’Reach Out (I’ll be there)’ som i slutet gav en snygg övergång till Ekengren och ’Aint no Mountain High Enough’.
Avslutningsvis i den fjärde akten klev en del av tjejerna i kören fram och sjöng Beyonce’s ’Crazy in Love’ med precis rätt mängd attityd och för ett tag kändes det som om Beyonce själv stod påscenen och sjöng med sin kraftfulla stämma.

Förutom sång och musik bjöds också publiken påstämningsfull och vacker dans koreograferad av Lisa Karm Togo. (Foto: Anna Westin)
Sammanfattningsvis var det en fantastisk föreställning med ett härligt extranummer inspirerat av latinska breddgrader. Samtidigt lyckades också Nerdal och Ekengren med att göra just det som dem strävade efter, en show med något för alla. Det syntes också långa vägar att detta var något som kören arbetat med länge och repeterat in så att de även skulle kunna sätta rutinen och sångerna i sömnen.
Riktigt starkt och väl synkroniserat med både stämmorna och musiken. Jag ser redan fram emot nästa gång ’Afro’ kommer med en show och uppmanar alla att åtminstone en gång i livet gå och uppleva en show med ’Afro’.