Finska rockbandet Frensh Films rockade loss på Katalin på lördagskvällen, hela framträdandet var som att flyttas till ett sunkigt garage någonstans i London.
De fem ungdomarna från Finland ödslade inte särskilt mycket på att försöka flirta med publiken genom att slänga ur sig några klyschor. Här var det fullt ös från det att man steg in på scenen tills man gick därifrån femton låtar senare.
Gruppen som har det franskklingande namnet består av fem musiker bestående av keyboard, trummis, basist och två gitarrister som också är bandets sångare.
French Films från Helsingfors på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)
Ett hundratal personer hade tagit sig till Katalin för att höra inledningsnumret White Orchid följas upp av "we are the French Films" och sen påt igen med Take you with me, grabbarna kör med sina tunga gitarriff rakt igenom hela konserten och dom är riktigt samspelta. Fast de flesta låtarna låter lika för det otränade örat, jag kan inte låta bli att tänka på U2 eller en modern variant av the Beatles.
Allt fler fyller på framme vid scenen och Escape in the afternoon är en av kvällens höjdpunkter, tillika längsta låt. Precis när jag slås av hur korta låtarna är slår man till med Long Lost Children som är kortare än två minuter.
De flesta låtarna som framfördes denna kväll kommer från nya albumet "White Orchild" en platta som kan vara värd att investera i, helt klart. Bandet är väldigt samspelta och har ett eget sound med två leadsingers som kompletterar varandra bra. Kvällens bästa låt utan tvekan är You dont know, men som jag nämt tidigare flera låtar är alldeles för korta för att man skall hinna njuta av dom fullt ut.
French Films överraskade på UNs skribent. (Foto: Morgan Jansson)
Man spelade endast ett extranummer, precis som de flesta andra låtar kom den från nya plattan, "Where we come from". Som sagt, man ödslade inte så mycket tid på snack, jag sammanfattar här allt som sades under konserten: "we are the French Films" - "how are you doing?" - "Tack, vi pratar lite svenska också" och slutligen "how is it going everybody" ja, det var väl en snabb sammanfattning av mellansnacket.
Sammanfattningsvis var bandet betydligt bättre än vad jag trodde när jag kom till Katalin, man var väldigt samspelade med kompetenta musiker som bara spelade egenskrivet material. Dock är det en gåta för mig varför man skriver låter som bara är runt två minuter långa. Ljudet var klart och fint, sångarna sjöng relativt tydligt och bandet borde vara mogna för betydligt större uppgifter än att spela på en 60-kronors konsert på Katalin.