Medan jag satt och vakade på ett lasarett någonstans i Sverige hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter att ha läst en ganska tung bok under några tunga dagar valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom. Vad jag förstod av den något rumphuggna följesedeln är detta en andrautgåva med något modifierad inlaga samt nytt omslag. Tack till författaren Mattias Lönnebo!
Huvudpersonen i boken är tonårstjejen Emma som lever med sin pappa, en man som är lite för förtjust i alkohol och som jobbar på F16. Emmas mamma är död. Emma är lite mobbad i skolan. En kväll upptäcker hon en ung man som tänker hoppa framför tåget. Emma försöker hindra honom, men han hoppar. Och ur den dödes hand tar hon en amulett. Någonting händer med Emma. Hon blir... starkare. Dessutom drömmer hon märkliga saker om Nattens jägare och hans son. Emma blir tillsammans med Thomas, men inser snart att han har vänner som inte är särskilt bra varken för honom eller andra...
Det här är en bok som har några år på nacken. Det märker jag bland annat på att tiokronan är en sedel, att telefonerna har nummerskivor och att raggarbilarna åker runt. Men ett av bokens teman, nynazism, är lika aktuellt nu som då. Boken är lagom spännande och den skildrar tonårsförälskelse med vaknande sexualitet på ett varligt och samtidigt realistiskt sätt.
Extra roligt är det att boken utspelar sig i Uppsala. Det numera nedlagda konditori Savoy besöks, men också Fyrisbiografen som fortfarande visar filmer. Uppsalaskildringarna varvas med drömskildringarna från en djungelvärld. Och märkligt nog går allt ihop som hand i handske.
Mattias Lönnebo är verkligen inte bara präst, han kan skriva böcker också – både för oss lite äldre och för de yngre. Mitt omdöme blir återigen det högsta.
