I samband med att Museum Gustavianum inventerar och gör nya analyser av fynden i universitetets samlingar görs många spännande upptäkter. Upptäkterna och annan spännande kuriosa från samlingarna kommer att presenteras i en rad små utställningar. Den första, som öppnar tisdagen den 2 juli, handlar om hästgraven där det egentligen låg en ko begraven.
I Uppsala universitets Museum Gustavianums samlingar finns omfattande fyndsamlingar från kända arkeologiska platser, bland annat från Gamla Uppsala. Gamla Uppsala utgör en viktig pusselbit i den svenska historieskrivningen och är framför allt känt för sina stora gravhögar från Vendeltid. Men det största antalet gravar på platsen är från vikingatid. I skuggan av de stora högarna finns vikingatida gravfält som består av såväl gravhögar som båtgravar. Än idag pågår utgrävningar i Gamla Uppsala.
På 1970-talet uppfördes en byggnad för allmänna toaletter norr om storhögarna. Då schakten drogs för röranläggningarna uppdagades ett vikingatida båtgravfält med ett antal mansgravar, men även en uppmärksammad kvinnograv, på prästgårdens tomt. Flera av gravarna innehöll skelett från häst, vilket är mycket vanligt i båtgravar.
I anslutning till båtgravarna påträffades även en hästgrav som jämfördes med liknande fyndomständigheter i Danmark, England och på Island. En 14c-analys utfördes som resulterade i en datering ungefär 500 år senare än de vikingatida gravarna. Tankar framfördes då om en sentida hästkult på den urgamla kultplatsen Gamla Uppsala.
I samband med att Museum Gustavianums forskningsavdelning flyttar till nya lokaler har specialister inom olika områden anlitats för genomgång av de arkeologiska materialen, däribland en osteolog. Osteologer arbetar med att analysera ben från människor och djur. I april 2013 analyserades hästgraven från Gamla Uppsala. Då upptäcktes att hästen inte alls var en häst – det var en ko.
- En tydlig skillnad på häst och ko syns bland annat i skelettets mellanhandsben. På nöt är det en skåra i benet medan hästens motsvarande ben har en upphöjning på samma ställe. Det finns också detaljer i skelettet som berättar om vi har att göra med idisslare eller ej, säger Elinor Täng som gör de osteologiska undersökningarna vid Museum Gustavianums arkeologiska samlingar.
De preliminära undersökningarna av skelettet visar inga spår av slakt eller andra skador. Ej heller har kon styckats. Kossan har kanske självdött och därför grävts ner i jorden för att undvika lukt och risken för eventuell smitta. Stenarna som lagts ovanpå den döda kon kan också ha förhindrat att rovdjur eller lösspringande hundar dragit omkring kadavret.
Många spännande upptäckter görs nu i samband med inventering och nya analyser av fynden i universitetets samlingar. En ny avdelning för samlingarna, Museum Gustavianums forskningsavdelning, ska stå färdig 2014. Under etableringsfasen presenteras fortlöpande nya upptäckter och spännande kuriosa från samlingarna i form av mindre utställningar på Museum Gustavianum.
- Målet med den nya forskningsavdelningen är att tillgängliggöra universitetets samlingar för undervisning och forskning. Vi kan redan nu visa att mycken ny kunskap kan utvinnas ur redan befintliga samlingar, då vi tittar med nya ögon på materialet. När föremålen grävdes upp fanns antagligen inte utrymme för vidare analyser av experter. Universitetet sitter på en guldgruva, med möjligheter som vi bara börjat nosa på. Vi utbildar experter inom alla möjliga områden och vi vill öppna upp för tvärvetenskap och ny teknik, säger Annika Larsson, projektledare vid Museum Gustavianums forskningsavdelning.
Den första miniutställningen, som visas hela sommaren, har det aktuella temat "Hästen var en ko". Utställningen visas från och med tisdagen den 2 juli som en del i Valsgärdeutställningen om båtgravarna "Vikingar med förfäder", högst upp i Museum Gustavianum.
