Cirka 1100 personer var med på Fredrik Lindströms resa i Landet Lagom – alltså i stort sett fullsatt i stora salen på UKK.
Fredrik ställde ut sin rekvisita på scenen. Som en magiker struttade han runt och ställde fram ett bord, en barstol, en flanellograf, ett glas och 2 flaskor vatten. Och sa sedan Hej! till publiken. Ett enkel hej med känsla och innebörd. Han förklarade för oss innebörden i det så vanliga dubbelhejet - som innebär att du säger hej och sedan tar det tillbaka igen. I drygt sju minuter förklarade han hur olika varianter på hej ska tolkas och alla skrattade igenkännande.
Kvällen kom att till stor del handla om igenkänningskomik. Några exempel som jag har valt ut:
Svenskens panik när man inser på flera hundra meters avstånd att nu går jag här på en öde väg och en bit bort går det en annan människa. Ska jag hälsa på denna kanske främmande person – ska jag inte? Man bestämmer sig för att det finns ingen anledning att hälsa på gubben i keps som kommer emot dig.
Fredrik Lindström på UKK i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)
Men när han börjar närma sig så rycker det i någon muskel och ett hej-hej slinker ur. Sen inser man att enligt fysikens lagar så går man på en slinga där kan man vara rätt säker på att man kommer att möta gubben igen. Och förbannar det ögonblicket och önskar att han bara kunde försvinna. För man vet att andra gången kommer det vara ännu mer pinsamt. I andra länder hälsar man för att det är så otrevligt att inte göra det.
Ikväll är det säkert många som sitter här som hellre gjort något annat – som diskobowling. Och den andra personen som köpt biljetterna känner sig ansvarig för att kvällen ska bli rolig. Som en medproducent som sitter och är jättenervös för att Fredrik inte ska vara rolig, hur länge ska han hålla på – ska vi hinna gå och ta den där ölen.
Vad är då detta? En show, en föreställning, ett föredrag? Det är som Ladies Night ungefär men här tillåter vi även män i publiken – detta gav kvällens första gapskratt.
Moves: Hur showar Fredrik (enligt honom själv) – jo han kör akademiska moves som att rätta till glasögonen, dra lite i kavajslutet och balansera på fotbladen. Det där med fotbladen är något som hans producent starkt avråder honom att göra. Det finns sju klasser öl i Sverige varav två klasser folköl och säg den MAN som blandat ihop dessa två. Svenskar dricker inte för att det är gott utan vi har full koll på volymprocenten och alkohol per krona.
Det var utsålt på UKK när Fredrik Lindström uppträdde. (Foto: Morgan Jansson)
I Danmark får du en öl – vi sitter där och frågar oss vad är det för öl, mellanöl, starköl? Nej ”tomtarna” dricker bara för att det är gott. En svensk kan anse sig druckit en öl i onödan om det är så att man sitter och njuter av det man tror är en starköl men det visar sig bara vara en mellanöl. Man känner sig lurad.
Vi skiljer på arbete och fritid. Vi säger ”känner honom inte privat”. Trots att man jobbat ihop i sju år. Att man är två olika människor. Att man måste skynda hem och njuta. Våra moderna yrkesroller är svårförstådda. Vi förstår sådant som att köra buss och taxi, att städa och vi förstår konsekvensen av att busschauffören uteblir från sitt arbete. Men vad är det som händer när Pelle som jobbar med att skräddarsy kommunikativa plattformar inte är på plats – rasar hela kedjan?
Har ni sett den där skylten med ”Släng inte främmande föremål i toaletten”. Hade du inte sett den hade du inte kommit på tanken att kasta konstiga saker i toaletten. Nu får man nästan tvångstankar och undrar vad man ska kunna hitta på att kasta i just toaletten.
Mitt i showen tar Fredrik en paus. Han säger gå ingenstans jag tar bara en liten paus. Han hämtar en kopp te och en smörgås. Tepåsen sitter han och kastar med som att han vet inte vart han ska göra av den. Här skrattar jag hysteriskt – så tårarna rinner. Ett exempel på en pinsam situation.
Vi klagar på skollunchen, när våra barn kommer hem och gnäller över att de fått så äcklig mat i skolan så håller vi med om hur hemskt det är med den lagade husmanskosten barnen får pina i sig. Sedan värmer vi gladeligen på en Billys panpizza i mikron, som är en tekaka med slaktavfall till det lilla livet.
Han är jätteduktig på att få oss att känna igen oss själva. Man skrattar högt och hjärtligt många gånger. Showen avslutas med rungande applåder. Det känns lite tråkigt att man inte kan ropa in honom för att få ”en låt till” som man gör på en vanlig konsert. Samtidigt så hade han trots allt hållit på i en timme och trekvart (lite drygt) som han lovade inledningsvis.
Det som är synd är att man missar mycket av Fredriks minspel på grund av den dåliga ljussättningen på UKK. Lite mer ljus hade varit önskvärt.
Tillgänglighet, här är det lite kluvet. Man tar sig in men är hänvisad till väldigt få platser. En tanke, vad händer om det skulle börja brinna. Man befinner sig högst upp men kan inte använda hissen.
