Det är glädjande att det görs och släpps så mycket bra ny musik. Det är också en tröst för oss musikälskare eftersom pandemin i stort sett slagit ut all livemusik.
Jag har lyssnat på tre album som alla nog skulle kategoriseras som Americana. Bredden och skillnaden på dessa tre album visar hur svårt det är att kategorisera musik.
Will Hoge har en musik-karriär som sträcker sig drygt 20 år bakåt i tiden. Tiny little movies är hans elfte studioalbum. Hoge har en skönt raspig röst och låtarna håller en hög standard. Det är klassisk rockig americana som gäller. Visst är det bra, men inte så spännande.
The Jayhawks bildades redan 1985. Gary Louris som varit med sedan starten har en karaktäristisk röst som är en viktig ingrediens i Jayhawks sound. Albumet XOXO inleds med This forgotten town som låter som en klassisk Jayhawks låt. I övrigt delar medlemmarna både på sånginsatserna och låtskrivandet. De första lyssningarna kändes materialet lite spretigt och som att bandet inte riktigt bestämt sig för vilken väg de ska ta. Efter ytterligare ett antal lyssningar sitter det däremot och låtmaterialets omväxlande karaktär blir istället en styrka.
Omslaget ger en bra varudeklarion. En flicka i 60-tals stil sitter på golvet med en massa vinylskivor utspridda runt sig. Skivan har just en hel del 60-tals influenser. Jag kan ana ekon av band som Beatles, Byrds, Who och Simon & Garfunkel. Jayhawks visar att de fortfarande är att räkna med.
David Ramirez från Austin Texas har släppt sitt femte studioalbum, My love is a hurricane. Ett fantastiskt album med storslagen soulinspirerad americana med ett väl avvägt modernt sound som gör musiken spännande och fräsch. Trots de moderna tongångara är det också tidlöst. Ramirez är både en stor sångare och låtskrivare. Hans sköna sång svävar fram över den snyggt producerade musiken. My love is a hurricane är definitivt ett av sommarens bästa album.
