Bakom namnet I'm Kingfisher döljer sig Thomas Jonsson, för många kanske mer känd som Thomas Denver Jonsson. På fredag, 9 oktober, släpper han sitt fjärde album under namnet I'm Kingfisher.
Albumet heter The Past Has Begun och är enligt min mening ett av årets bästa album. För att få veta lite mer om Thomas Jonsson och hans musikskapande ringde jag upp honom för ett trevligt samtal.
Jag frågar honom förstås om namnet I'm Kingfisher. Varför bytte han från Thomas Denver Jonsson?
– Jag kände att det var dags att lämna Thomas Denver och göra något annorlunda. Namnet I'm Kingfisher låter exklusivt, lite som en blues-snubbe som kommer till stan. Thomas Denver Jonsson passade bättre när jag var yngre. Med namnbytet hakade jag av det gamla och kände mig mer fri.
Thomas berättar vidare för mig att han nu funderar mer på hur musiken ska vara och att han gör musik som han själv gillar utan att kompromissa. Det tycker jag också att man kan höra när man lyssnar på hans musik. De subtila och lite svårtolkade texterna tillsammans med Thomas behagliga röst och egensinniga, lite spretiga (på ett positivt sätt) gitarrspel ger på något sätt ett skäl för det lite mystiska namnet. Lite blues finns det också i musiken utan att för den skull vara blues.
Det är lite svårt att klassificera I'm Kingfishers musik. En slags americana är det kanske i grunden. Jag kan inte undgå att tänka på Neil Young och faktiskt är det något i rösten som påminner lite om John Mayall, där spökar bluesen igen.
Visst finns det nog influenser från Neil Young, men också från yngre artister som Jason Molina och Damien Jurado. Courtney Marie Andrews har också varit en viktig inspirationskänsla till detta album och husguden M. Ward, vars senaste album Thomas beskriver som vackert och snärjigt. Precis så skulle jag även kunna beskriva hans eget album.
Thomas jobbar fortfarande tillsammans med samma producent som han gjort sedan Denvertiden, Carl Edlom. De har utvecklats tillsammans genom åren. Carl Edlom spelar dessutom gitarr, bas, syntar, piano och slagverk på albumet. Nedan följer en kort sammanfattning av mina intryck från några av mina många favoritlåtar på albumet.
"Pocket Soul" är ett starkt öppningsspår med en härlig lunk. Thomas sjunger fantastiskt och Maria Larssons smäktande violin hjälper till att ge låten sin karaktär.
"Captain, I'm going blind" är en låt som Neil Young skulle varit stolt över om han hade skrivit den. Härligt spretigt och skitigt gitarrspel. Vilma Flood sjunger fint tillsammans med Thomas.
"Mess Minus Room" har lite mer av en country känsla med härligt lite "avigt" gitarrspel.
"Untimely Passion" har en tidlös känsla och här tycker jag kanske att den största likheten med John Mayalls röst dyker upp. Gitarrspelet är utsökt.
"Children's Atom Bomb" med Amanda Werne (Slowgold) på munspel ger mig också lite Neil Young vibbar.
"The Biggest Blow" som inleds med lite jazzigt klarinettspel av Rebecka Hugosson och där sedan Helena Arlocks cello skapar en harmonisk bakgrund sticker också ut.
Överlag håller låtarna en mycket hög klass och favoriterna kommer säkert att variera över tiden. Det är verkligen ett album jag gärna kommer att lyssna på om och om igen. The Past Has Begun heter albumet jag kan bara lägga till The Future Seems Bright. I'm Kingfishers album är verkligen en fullträff!
