I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Vad är då en Blärk? Ja, det kan man fundera på. I titelspåret används ordet med många olika innebörder kan man ana. Namnet kommer från ett konstverk av Stina Berge. Konstverket Blärk! pryder förstås albumets omslag. Nya Fosterlandssånger är del ett av två Blärk! album. Del två planeras att släppas i mars 2020 och ha undernamnet Ballader och Mysterier. Det kommer enligt utsago att bli "tyngre och hetsigare".

Den 73-årige rockpoeten analyserar den tid vi lever i på sitt unika sätt. Han sjunger eller pratsjunger och nästan väser fram de klurigt valda orden som tillsammans bildar stor poesi. Plötsligt slår det mig, Anders F Rönnblom är bara inte en poet i klass med Bob Dylan, han sjunger lite på samma sätt också.

Den organiska musiken består till stor del av massor av gitarrspel av herr Rönnblom, och nu kommer jag att tänka på ännu en storhet, nämligen Neil Young. Rönnblom spelar även mandolin, banjo och keyboard. Han får också hjälp av de två eminenta sångerskorna Jenny Roos och Madeleine Wideland. Björn Rothstein som spelar trummor i Anders F Rönnblom Band medverkar på två av spåren. Jesper Lindberg bidrar förtjänstfullt med skönt banjospel på Den Postmoderna Moralen.

CD-upplagan av Blärk! - Nya Fosterlandssånger innehåller 13 spår vilket är två fler än på vinylen. Hela albumet är laid-back och drömskt. Det tar mig flera lyssningar innan det riktigt sätter sig (vilket i sig är ett bra betyg). Efter ett tag märker jag däremot hur jag bara vill lyssna om och om igen.

Anders F Rönnblom är i en klass helt för sig själv. Text och musik är helt genialiska och så Rönnbloms röst och ord som liksom äter sig in i själen. Nu har jag lyssnat tillräckligt många gånger för att förstå att även detta mästerverk av Sveriges största rockpoet måste få 10/10, det råder faktiskt ingen tvekan om det!