Jag har lyssnat på tre album som är bra men inte riktigt når hela vägen, Kathy Mattea "Pretty Bird", Richard Thompson "13 Rivers" och Juanita Stein "Until the light fade".
Sångerskan Kathy Mattea har släppt sitt sjuttonde album "Pretty Bird". Hon har hunnit med dryga 40 år av sin artistkarriär. Åren 1989 och 90 utnämndes hon till årets sångerska av Country Music Association Awards.
Det har gått hela sex år sedan hon släppte sitt förra album. En anledning till att det tog så lång tid är att Matteas röst förändrades och att hon mer eller mindre fick lära sig att sjunga igen. Hon fick nu sjunga i lägre register än vad hon gjort tidigare.
På "Pretty Bird" har hon samlat låtarna som, under många jamsessioner med gitarristen Bill Cooley, fick henne att hitta sitt nya lägre röstläge.
De tolv låtarna är avskalade akustiska visor och folksånger. Albumet är producerat av Tim O'brien. Mattea har hittat sitt nya röstläge, låtarna är vackra och snyggt arrangerade, men tyvärr blir det lite sömnigt och tråkigt ändå. Mitt betyg blir 6/10.
Den 69-årige Richard Thompson har en ännu längre musikkarriär bakom sig. Det var hela 51 år sedan han började sin bana i Fairport Convention. Hans nya album heter "13 Rivers"
Thompson är en mycket skicklig gitarrist. Han har också en skön och karaktäristisk röst som låter både dyster och arg. Det nya albumet är lite svårt att få grepp om. Det är som att de tretton floderna (låtarna) flyter åt olika håll, vilket gör att det känns lite spretigt.
Det är möjligt att Thompsons mörka folkrock på "13 Rivers" kommer att växa med tiden, men jag har inte kommit dit ännu. Mitt betyg blir därför 7/10.
Det album som tilltalar mig mest av de tre är Juanita Steins "Until the lights fade". Hon har tidigare varit med i banden Howling Bells och Waikiki. Detta är hennes andra soloalbum.
För mig är Juanita Stein en ny bekantskap och en trevlig sådan. Albumet börjar mjukt i den Cowboy Junkies liknande "All the way". Sedan tar det mer fart när Juanita rockar loss i Blondie/Pretenders fotspår på de följande spåren. Juanita Stein låter både sensuell och kaxig.
Hennes röst och sångsätt påminner mig en hel del om Chrissie Hynde i Pretenders. Albumet är inte så originellt men ändå riktigt bra. Betyget blir 8/10.