Den fjärde maj släpper det holländska bandet DeWolff sitt nya album Thrust, som blir deras sjätte studioalbum.
För drygt tio år sedan bildade de två bröderna van de Poel, Pablo på sång och gitarr och Luka på trummor tillsammans med hammondorganisten Robin Piso bandet DeWolff.
De har byggt upp ett rykte om sig, främst som ett starkt liveband. För mig är de en helt ny bekantskap och de kan verkligen göra studioinspelad musik också. Musiker som Roger Glover från Deep Purple och Seasick Steve lovordar dem. DeWolff har redan varit förband till självaste Deep Purple, Ten Years After, Black Keys och Blues Pills.
Kanske har de tagit intryck av nämnda band för jag hör både lite Deep Purple och Black Keys i deras musik, men även bluesig sydstatsrock. I sina texter behandlar de samtida sociala och politiska frågor. Både Trump och den holländska politikern Geert Wilders får sina kängor.
DeWolffs psykedeliska melodiösa rock med inslag av både pop och blues tilltalar mig. Ljudbilden känns både hemvan och spännande på samma gång. Både sång och instrument är ofta distade. Det låter skitigt och rassligt vilket passar musiken utmärkt.
Det är ett riktigt bra album som jag ger 8/10.
