Efter ett fyra års uppehåll sedan det senaste studioalbumet "Afterglow" släpper supergruppen Black Country Communion sitt fjärde studioalbum som kort och gott heter BCC IV.
Den engelsk-amerikanska gruppen består av sångaren och basisten Glen Hughes med ett förflutet i Deep Purple och Trapeze, gitarrfenomenet och sångaren Joe Bonamassa, Jason Bonham som är son till den legendariske Led Zeppelin trummisen John Bonham har själv varit med i senare upplaga av Led Zeppelin och förvaltar pappans arv väl och Keybordspelaren Derek Sherinian som har varit med i Dream Theatre och spelat med Alice Cooper.
Det hörs verkligen att de har fått en nytändning efter det långa uppehållet. Glen Hughes sjunger fantastiskt bra vilket är imponerande av 66-åringen som låter ung och vital i rösten. Musiken är omväxlande, melodiös och harmonisk hårdrock som låter som det gjorde på 70-talet. Joe Bonamassas spelar gitarr som en gud utan att ta över för mycket. Hans solon är lagom långa och helt fantastiska. Derek Sherinians klaviaturer gör hela soundet fylligt. Glen Hughes tunga bas möter Bonhams fläskiga trummor i sköna riff och grooves.
Den låt som avviker mest från de övriga är Bonamassas komposition "The last song for my resting place" där han också sjunger istället för Hughes. Låten inleds med mandolin och fiol som också återkommer i slutet. Bonamassa är liksom Hughes en grym sångare.
Det är ett omväxlande och väldigt vitalt album som dessa namnkunniga herrar har presterat. De kallas för supergrupp med all rätt. När jag hör denna typ av melodiös hårdrock förstår jag att det bor en gammal 70-tals hårdrockare i min själ.
Snyggt jobbat Black Country Communion. Ni får full pott av mig 10/10.