På fredag den 19 maj släpper Elliott Murphy sitt 35:e album "Prodigal Son". Det är 3 år sedan han släppte det senaste albumet med nya egna kompositioner. Hans debutalbum "Aquashow" gavs ut redan 1973.
Elliott Murphy är bosatt i Paris sedan början av 90-talet. Skivan är inspelad där tillsammans med hans franska backupband sedan länge, Normandy All Stars. Bandet som vid inspelningen bestod av gitarrvirtuosen Olivier Durand, Alan Fatras på trummor och Laurent Pardo, som tragiskt nog gick bort kort efter inspelningen, på bas. Prodigal Son är producerat av Elliotts son Gaspard Murphy som dessutom medverkar på skivan.
Förutom de utmärka musikerna i Normandy All Stars så har pianisten Leo Cotton en viktig roll på skivan liksom violinisten Melissa Cox. Leo Cottons pianospel påminner mig om Leon Russells. Musikerna är förstärkta med en gospelkör som tillför en stor rymd och själ i musiken. Att Alan Fatras ofta använder trumvispar bidrar också till det mycket luftiga soundet på albumet.
Den 68-årige Elliott Murphy sjunger nästan bättre än vad han gjort tidigare. Kanske har sonen Gaspard givit honom ny inspiration genom sin snygga produktion. Texterna är berättande små poetiska verk. Elliott Murphy är inte bara en skicklig låtskrivare och musiker. Han har även skrivit ett antal böcker. Att Elliott Murphy inte redan har slagit igenom stort, som till exempel gamla vännen Bruce Springsteen eller Tom Petty som båda kan räknas i samma genre, är en gåta för mig.
Elliott Murphy är dessutom en helt fantastisk liveartist som jag njutit av ett flertal gånger, bland annat i Uppsala. Tillfälle att se honom live tillsammans med gitarristen och följeslagaren Olivier Durand ges på ångfartyget Blidösund den 19:e juli.
Prodigal Son är ett bland Elliott Murphys bättre album. Imponerande av en artist som gav ut sitt första album för 44 år sedan. Favoritlåt: Let Me In
Betyg: 9/10
