Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus recenserar fyra album med musikstilen "Americana" och försöker reda ut vad det egentligen är för slags musik och hur svårt det kan vara att slå igenom

Vad för slags musik är egentligen Americana? Enligt Wikipedia är det "folkmusik och traditionell musik från USA, och kan sägas inkludera stilar som folkmusik, countryblues, bluegrass, alternativ country, rockabilly, rotrock och heartland rock." I denna breda genre vimlar det av mer eller mindre kända artister. Det finns väldigt många artister som håller en mycket hög standard men konkurrensen är stenhård och tillfälligheter kan avgöra om en artist slår igenom stort eller inte.

Kenny White kan mycket väl vara på väg till sitt stora genombrott. Han är en singer/songwriter från New York som har producerat hundratals reklaminslag för radio och TV. Han har också jobbat tillsammans med många stora artister som Gladys Knight, Linda Ronstadt, Dwight Yoakam, Mick Jagger, Steve Earle med flera.

Kenny White är en skicklig låtskrivare, sångare och pianist. David Crosby uppmärksammade och hyllade ett av hans tidigare album och är nu med på körsång på det nya albumet "Long list of priors". Bland de medverkande musikerna noterar jag också Amy Helm (dotter till den bortgångne legendariska Levon Helm) och multiinstrumentalisten Larry Campbell.

Albumet är mycket välproducerat och innehåller blås och stråkar. De tretton låtarna är skrivna av Kenny White. Några musiker som jag tänker på stilmässigt när jag lyssnar på Kenny Whites musik är Randy Newman, Paul Simon och Bruce Hornsby. Mitt betyg blir 8/10

Det nya albumet "Dorado" av Son of the Velvet Rat är producerat av Joe Henry vilket bådar för god kvalité. Stommen i bandet Son of the Velvet Rat utgörs av det österrikiska paret Georg Altziebler och Heike Binder. De har tillsammans med amerikanska musiker spelat in det utmärkta albumet "Dorado".

Georg Altziebler hesa stämma får mig att tänka lite på en mörkare Steve Forbert. Hans röst är inramad av en vacker men ganska mörk och lite dyster americana. Victoria Williams bidrar med körsång. Joe Henry som själv är en mycket bra artist och flitigt anlitad producent har gjort ett utmärkt jobb. Albumet känns tyvärr lite enformigt vilket drar ner mitt betyg lite till 6/10

Det New York baserade bandet People vs. Larsen har nyligen släppt albumet "Loving loosing". Bandet består av Tom Larsen på gitarr och sång, Dylan Shamat på bas, Dave Tedeshi på trummor och Todd Caldwell (som spelat med Crosby, Stills & Nash bland andra) på orgel.

People vs. Larsen spelar en bluesorienterad rock och leds av Tom Larsen som verkligen är en klippa både på sång och gitarr.

Introt till Good Thing" påminner en hel del om Jimi Hendrix. På den blues-funkiga "Big Leg Woman" förstärks bandet av lite blås och det svänger ordentligt. Jag imponeras verkligen av gitarrspelet och rösten som sagt. Bandet arbetar redan på sitt tredje album som beräknas vara klart i slutet av året. People vs. Larsen och deras album "Loving loosing" är en trevlig bekantskap som får 7/10.

Cary Morin som är en amerikansk urinvånare har nyligen släppt albumet "Cradle to the Grave". Han spelar gitarr och sjunger utan några fler instrument. Cary Morin spelar med så kallad fingerstyle där han plockar med strängarna. Hans gitarrspel är bländande och äkta och även hans röst känns genuin. Musiken är folkballader och blues med fint gitarrplock.

Av albumets 11 spår är 8 egenkomponerade. Man kan gissa att han gjort sin tolkning av Prince låt "Nothing compares to you" för att hylla Prince. Arrangemanget gör låten till något annat. En härlig platta känns genuin och äkta och får betyg 7/10.