Det var vackert, folkligt och festligt när man slog upp portarna för Parksnäckans traditionsenliga nationaldagsfirande. Huvudtalare var Journalisten och författaren Alexandra Pascalidou som höll ett både lättsamt och allvarligt nationaltal.
Nationaldagsfirandet inleddes på Borggården vid Uppsala Slott med musik från Tensta Spelmanslag, inne på slottet hälsades 900 nya svenskar välkomna. Till Parksnäckan anlände några av de nya medborgarna som hedersgäster och Kulturnämndens ordförande Eva Edwardsson höll ett kort öppningsanförande som avslutades med att "det är vi tillsammans som skapar det här landet".
Kulturnämndens ordförande Eva Edwardsson. (Foto: Peter Bohlin)
Tensta spelmanslag spelade folkmusik innan kommunstyrelsens ordförande Lars Bäcklund höll Uppsala kommuns årliga nationaldagstal, följt av ett gemensamt och fyrfaldigt hurra för vårt Sverige. Därefter bjöds vi på "världsmusik" av Morfis - Uppsala World Music Band.
Dagens huvudtalare var Alexandra Pascalidou som höll ett lättsamt tal med en allvarlig underton, det var aviserat att talet skulle handla om fred och stolthet men blev ett tal över hur det är att hela tiden behöva jaga för att bevisa sin svenskhet.
- Det finns svenskar som måste kämpa lite extra, det finns svenskar som måste göra lite extra mycket just en sån här dag. För vi måste på något sätt vädja, kämpa, bevisa, överbevisa och framförallt ständigt vittna om vår kärlek till det här landet - grattis, det slipper ni som är födda här. Är det någon som nånsin fått frågan "hur blev du svensk då?".
Kommunstyrelsens ordförande Lars Bäcklund. (foto: Peter Bohlin)
Alexandra berättar om sin uppväxt i Sverige och på träffsäker manér skämtar hon om svenskheten och dess självklarheter, något som inte alls är självklart för alla, men också om sin kamp för att anpassa sig till de svenska normerna.
- Jag växte upp i Rinkeby, i mångkulturens mecca berättar Alexandra, det var ingen som frågade mig om jag ville leva och dö i Norden när jag kom dit. Det var ingen som tänkte på att "ensam är stark", eller "att maten skull tysta mun" det var ingen som tyckte "hellre fly än illa fäkta".
Tensta spelmanslag. (Foto: Peter Bohlin)
Det har tagit Alexandra 35 år att genom olika exempel visa på hur hon har kämpat för att visa sin kärlek till Sverige.
- Jag har skrivit nationaldagstal i 20 år och intygat min kärlek och ändå så möts jag av "Stopp du kommer aldrig att bli svensk", ständigt dessa nationalismens grindvakter. Ibland så tänker jag att dom har gjort mig så ont, och dom har sårat mig så djupt, och dom har fått mig att känna mig så utanför.
Alexandra Pascalidou höll ett engagerande tal. (Foto: Peter Bohlin)
Jag är inte ensam säger Alexandra, och menar att hon är tusentals människor och undrar - varför tillskriver vi "dom" så mycket makt, varför ger vi dom sådan styrka, varför gör vi dom så viktiga? Majoriteten av svenskarna är just det vi firar idag, majoriteten av svenskarna är människor som står stolt och med rak rygg och högburet huvud för öppenhet, demokrati och solidaritet. Det är vårt signalerade varumärke i världen, säger hon.
- När vi samlas i dag runt om i Sverige så samlas vi för att vi inte vill låta en liten mörk minoritet kidnappa våra svenska värden trots att dom är mer högljudda, trots att dom har förmågan att sätta skräck i en stor del av befolkningen avslutar Alexandra Pascalidou.
Efter Alexandras berörande tal tog Uppsalasångerskan Katarina Hellgren Dahl över scenen och bjöd på folkmusik tillsammans med musikerna Leif Larsson på bas och Björn Sjöström på dragspel. Avslutningsvis framförde S:t Maria Kyrkas barnkör och Eriksbergskyrkans barnkör ett musikmedley som avslutades med den svenska nationalsången.
