Efter tisdagens match mellam Almtuna och Djurgården var jag nära att skriva "nu har dom fått ordning på grejerna" sedan man besegrat stockholmarna efter förlängning och straffar.
Som tur var så besinnade jag mig från att skriva vad jag då tänkte, i tisdags gjorde man en helgjuten insats mot "järnkamimerna" Djurgården. Även om matchen kanske inte var en spelmässig höjdare egentligen så presterade spelarna och såg verkligen ut att vilja kriga för poängen.
Ishockey är en sport där kampen och inställningen är så stor del av hur resultatet skall bli. I tisdags ville Almtuna mycket mer än Djurgården och man krigade ner motståndarna och vann efter straffläggning inför drygt 2 000 åskådare.
I kväll tog man emot Asplöven, ett lag som förutspås vara ett lag som kommer husera i botten av tabellen. Där kommer även Almtuna att husera, utan tvekan och efter torsdagens insats finns det ingenting som tyder på annat. Tränaren Niklas Eriksson har ett och annat att fundera på medans han kan - för jag ger inte honom mer än 15 matcher i Almtunas bås, sen är han historia.
Med ett uselt boxplay och nästan lika uselt power play kryddat med en oförmåga att skapa farligheter framför motståndarnas mål finns det väl inte mycket som talar för Niklas Eriksson som tränare säsongen ut. "Vi börjar få ihop det mer och mer" sa tränaren Eriksson till lokalblaskan i går, vad är det som ni börjar få ihop?
Nej, det krävs en uppryckning om det skall komma fler än de dryga 900 personer som var på plats mot Asplöven, man måste vinna rätt matcher om man skall slippa slåss om sin egen överlevnad i Allsvenskan den här säsongen också.
Asplöven är en "rätt match" att vinna.
