Falu-sonen Mattias Lies skivdebuterade redan 2006. I dagarna har han släppt sitt femte album som han kallar Highs & Lows.
Inspirationen till de nya låtarna fick han huvudsakligen när han, 2018, turnerade i North Carolina. Han har verkligen lyckats med att fånga själen från bergstrakterna i Appalacherna. Det tredje spåret ”Wildest Dreams” påminner mig en hel del om den musik som Gillian Welsh gör tillsammans med Dave Rawlings.
Musiken är behagligt tillbakalutad. Lies är en bra låtskrivare, sångare och multi-instrumentalist. Han sjunger själv alla stämmor, spelar akustisk gitarr, mandolin och munspel. Han har också programmerat slagverken på ”Wildest Dreams”. Peter Gunnebro spelar dobro och pedal steel, Staffan Lindfors spelar kontrabas och tramporgel, Jens Larsson står för pianospel, elbas och ”underscores” det vill säga programmerade stråkar, blås, percussion och samplingar. Mattias Lies har mixat och Jens Larsson mastrat plattan. Det sista spåret ”The dying maid” är en tidigare outgiven låt från 2008 så där är sättningen annorlunda.
Jag kan höra ett visst släktskap i musiken med två andra svenska artister som jag också tycker mycket om, Lars Bygdén och Daniel Norgren. Det är kanske ett svenskt vemod blandat med starka influenser från amerikansk folkmusik och americana som länkar samman dem i mitt musik-sinne.
Så här säger Mattias Lies själv:
”Det är tack vare det svåra jag gått igenom som jag fått lära mig vad livet egentligen handlar om. Det kan låta märkligt, men det är en hårfin gräns mellan det man upplever som en förbannelse eller välsignelse, fast det förstår man först när man tagit sig igenom det svåra. Personligen har jag behövt ta mig ner i dalarna för att komma till höjderna. Detta album är olika reflektioner från sådana faser ur mitt liv som blivit till musik”
För mig är Mattias Lies en ny och trevlig bekantskap. Jag tycker mycket om albumet Highs & Lows som jag inte upplever att det innehåller några ”lows”. Det enda som jag skulle ha önskat mig är några fler låtar, eftersom speltiden bara är dryga 24 minuter. Jag skulle gärna ha lyssnat en stund till. Istället får jag trycka på ”repeat”, för det ger mig mersmak.
