Skriv ut denna sida
Faris Nourallahs album "Minus One". (Foto: Pär Dahlerus) Faris Nourallahs album "Minus One". (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Faris Nourallah - Minus One

2019-08-12 - 23:19

Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

 

Vilken låtskatt som jag gått miste om tills nu. Den 50 årige Faris Nourallah, född i Michigan men uppvuxen och fortfarande boende i Texas, har tidigare släppt 8 album innan Minus One. Albumet gavs nyligen ut av två svenska bolag i samarbete, Ruth Records och Paraply Records.

 

Under 2004-2005 fick grundaren av Ruth Records 30 låtar som sedan glömdes bort. Nu har man slutligen givit ut 14 av dessa på albumet Minus One och planerar att ge ut resten i framtiden. Trots att inspelningarna är lite i demo- stadiet är de av hög kvalitet. Framförallt är själva kompositionerna mycket bra. Faris är en mycket skicklig låtskrivare. Han är en multi-instrumentalist och vad jag förstår spelar han samtliga instrument på albumet.

 

Röstmässigt påminner Faris mig en del om Ray Davies i Kinks. Musiken är originell och låter på en gång som inget annat men man hör ändå annat i den också. Lite Beatles, Pink Floyd och Alan Parsons för att nämna några referenser som poppar upp i mitt sinne.

 

Efter några lyssningar är jag fast i Faris Nourallahs musikvärld och blir genast sugen på att införskaffa fler av hans album. Låtarna och soundet äter sig liksom fast i min musik-själ.

 

Eftersom jag redan lyssnat lite på Spotify där det mesta finns så förstår och vet jag också att Minus One inte är det bästa som givits ut av Faris musikskatt, men trots detta tycker jag så mycket om albumet att jag tveklöst ger det 8/10.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Den finska producenten, arrangören, låtskrivaren och keyboard-spelaren Tomi Malm släpper sitt andra album Coming Home. Albumet släpps precis som det förra albumet "Walkin' On Air" på det spanska bolaget Contante & Sonante.

Recension: Ellen Sundberg gör lite av en omstart med det nya albumet Levi’s Blue Eyes, ett album som till stor del är inspelat i hennes egen studio hemma på gården i Jämtland.

Recension: Bakom namnet I'm Kingfisher döljer sig Thomas Jonsson, för många kanske mer känd som Thomas Denver Jonsson. På fredag, 9 oktober, släpper han sitt fjärde album under namnet I'm Kingfisher.

Recension: På måndag 5 oktober släpper, den i Småland boende amerikanen, Dave Rosewood sitt andra album som han kallar ”No Rodeo in Rome”.

Recension: Den första oktober släpper Eric Palmqwist sitt andra soloalbum på svenska. Albumet heter kort och gott "Hej Då".

Recension: Orkestern, eller kanske snarare det artistiska kollektivet, The String Theory har nyligen släppt albumet The Los Angeles Suite.

Recension: I februari detta år släppte för mig helt okände singer/songwritern Jonas Snitt singeln ”When I Wake Up” en låt som fastnar redan efter två lyssningar.

Recension: Titeln på Amanda Ginsburgs nya album är, I det lilla händer det mesta. En titel som faktiskt beskriver Amandas vardagliga texter riktigt bra.

Recension: The Northern Belle har i dagarna släppt sitt tredje album, We Wither, We Bloom på den norska bolaget Die With Your Boots On.

Recension: Goda tider rullar in är titeln på Nisse Hellbergs nya album som släpps på fredag 28 augusti.