Daniel Norgren har nyligen släppt sitt åttonde album, Wooh Dang. Det har hunnit gå 12 år sedan det första albumet släpptes.
Daniel Norgen kommer från Boråstrakten, men man skulle kunna tro att han kom från New Orleans eller någon annan stans i den amerikanska södern. Lyssna till exempel på albumets tredje spår Dandelion Time. Musiken får väl sägas vara en slags "Roots-Blues-Americana".
Norgren är en lagom bra sångare, med det menar jag att han har mycket känsla i sin röst utan att den egentligen är så väldigt speciell. Förutom att det inte finns någon likhet röstmässigt med Tom Waits så ligger musiken ganska nära Waits stilmässigt, speciellt hans äldre produktioner.
Intressant är att Daniel Norgren genom sin musik och sina själfulla och starka liveframträdanden har lyckats att göra sig ett namn långt utanför Sveriges gränser. Han fyllde nyligen Cirkus i Stockholm i princip utan marknadsföring. Den turné han är ute på nu landar bland annat i Norge, Tyskland, Holland, Storbrittanien, Belgien och USA.
Den jordnära musiken med rötterna i den amerikanska myllan går verkligen hem i stora delar av världen. Det är nog ändå främst som liveartist som Norgren byggt upp sitt rykte.
Wooh Dang är ett mycket bra album men jag kan sakna lite mer variation i tempot. Låtarna har en tendens att flyta ihop lite. Det drar ner lite och mitt betyg blir därför 8/10.
