Skriv ut denna sida
Manssrock och albumet "Kong Fuzi". (Foto: Pär Dahlerus) Manssrock och albumet "Kong Fuzi". (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Rock med driv "Kong Fuzi" av Manssrock

2018-08-01 - 04:58

Manssrock är ett band från Helsingborg som tidigare i år släppt den utmärkta plattan Kong Fuzi med driven gitarrock i 70-tals anda.

 

Det är ett väldigt driv i Manssrocks genuina power-rock. Det är den typ av melodiösa och lagom skitiga hårdrock som jag gillar. Musiken känns äkta, okonstlad och tuff utan att försöka vara för tuff.

 

Namnet Manssrock ger förstås associationer till att detta skulle vara rock för män. Visst är det lite bredbent rock som kanske mest tilltalar män, men namnet är en lek med gitarristen Carl Månssons efternamn. Av den anledningen stavas också Manssrock med två s.

 

Förutom utav Calle Månsson på gitarr och sång består bandet av Hasse Nilsson på trummor, Björn Mohlin på bas och Jörgen Sjöqvist på slagverk. Pelle Persson deltar också på några spår med sitt keyboard-spel.

 

Calle Månsson säger själv att de är influerade av band som UFO och Mountain och liknande gitarrbaserad rock. Jag kan höra lite ZZ Top och får på något konstigt sätt lite Alice Cooper vibbar av Calles sång fast han låter helt annorlunda. I "Time & Tide (into Space)" låter det lite Hendrix.

 

Samtliga 10 spår är skrivna av Calle Månsson som också producerat albumet. Jag måste också nämna det snygga omslaget, designat av Tristan Greatrex. Det är inspirerat av en gammal bild av Konfucius. Carl Månssons Flying-V gitarr har en framträdande roll på omslaget vilket den har i musiken också.

 

Musiken på Kong Fuzi känns äkta, rak och okonstlad och har som sagt ett väldigt driv.

 

Jag ger betyget 7/10 till detta sköna album. Omslaget får full pott!

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, manssrock, rock, kong fuzi

Recension: Den finska producenten, arrangören, låtskrivaren och keyboard-spelaren Tomi Malm släpper sitt andra album Coming Home. Albumet släpps precis som det förra albumet "Walkin' On Air" på det spanska bolaget Contante & Sonante.

Recension: Ellen Sundberg gör lite av en omstart med det nya albumet Levi’s Blue Eyes, ett album som till stor del är inspelat i hennes egen studio hemma på gården i Jämtland.

Recension: Bakom namnet I'm Kingfisher döljer sig Thomas Jonsson, för många kanske mer känd som Thomas Denver Jonsson. På fredag, 9 oktober, släpper han sitt fjärde album under namnet I'm Kingfisher.

Recension: På måndag 5 oktober släpper, den i Småland boende amerikanen, Dave Rosewood sitt andra album som han kallar ”No Rodeo in Rome”.

Recension: Den första oktober släpper Eric Palmqwist sitt andra soloalbum på svenska. Albumet heter kort och gott "Hej Då".

Recension: Orkestern, eller kanske snarare det artistiska kollektivet, The String Theory har nyligen släppt albumet The Los Angeles Suite.

Recension: I februari detta år släppte för mig helt okände singer/songwritern Jonas Snitt singeln ”When I Wake Up” en låt som fastnar redan efter två lyssningar.

Recension: Titeln på Amanda Ginsburgs nya album är, I det lilla händer det mesta. En titel som faktiskt beskriver Amandas vardagliga texter riktigt bra.

Recension: The Northern Belle har i dagarna släppt sitt tredje album, We Wither, We Bloom på den norska bolaget Die With Your Boots On.

Recension: Goda tider rullar in är titeln på Nisse Hellbergs nya album som släpps på fredag 28 augusti.