Skriv ut denna sida
Ulf och Eric Wakenius nya album "Father and Son" (Foto: Pär Dahlerus) Ulf och Eric Wakenius nya album "Father and Son" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Ulf och Eric Wakenius "Father and Son"

2017-04-27 - 18:42

Den välmeriterade världsgitarristen Ulf Wakenius har spelat in en skiva tillsammans med sin son Eric Wakenius som går i pappas fotspår och alltså även han en skicklig gitarrist. Skivan har de gett det passande namnet "Father and Son" och de två generationerna tar med sig olika influenser som de blandar och ger av.

 

Vi får höra deras akustiska gitarrer leka med varandra. De är förstås mycket samspelta och de olika stilar och influenser de blandar ger som resultat en varierad skiva med många färger på paletten. Vad jag förstår är detta deras första skiva tillsammans.

 

Gitarrspelet är kraftfullt och säkert. Det är svårt att urskilja vem som spelar de olika stämmorna. Ulf Wakenius har spelat med många av jazzens stora namn som Oscar Peterson, Pat Metheny och Herbie Hancock för att nämna några.

 

Första spåret börjar med ett intro av Joe Zawinuls (Weather Report) "Birdland". Hela låten återkommer på det elfte spåret. De blandar friskt mellan olika stilar, eller vad sägs om Irländsk musik, vem kan segla förutan vind, musik av Ennio Morricone, Lennon/McCartney, Esbjörn Svensson Trio, Cat Stevens med flera. Allt framförs med känsla, nerv och glädje med en härlig klang i gitarrerna.

 

Lite sång bjuds vi också på när Eric sjunger titellåten "Father and Son" skriven av Cat Stevens (numera Yusuf Islam). Han gör det bra trots att det är svårt att låta bli att tänka på orginalet med Cat Stevens som han inte kan jämföra sig med förstås. Eric sjunger även på ett ytterligare spår. Det kan bli lite mastigt att lyssna på ett helt album med bara gitarrmusik så sångavbrotten är bra för helheten.

 

Själva gitarrspelet är förstås oklanderligt så för det blir det full pott. Helhetsbetyget för denna utmärkta skiva blir 7/10.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Den finska producenten, arrangören, låtskrivaren och keyboard-spelaren Tomi Malm släpper sitt andra album Coming Home. Albumet släpps precis som det förra albumet "Walkin' On Air" på det spanska bolaget Contante & Sonante.

Recension: Ellen Sundberg gör lite av en omstart med det nya albumet Levi’s Blue Eyes, ett album som till stor del är inspelat i hennes egen studio hemma på gården i Jämtland.

Recension: Bakom namnet I'm Kingfisher döljer sig Thomas Jonsson, för många kanske mer känd som Thomas Denver Jonsson. På fredag, 9 oktober, släpper han sitt fjärde album under namnet I'm Kingfisher.

Recension: På måndag 5 oktober släpper, den i Småland boende amerikanen, Dave Rosewood sitt andra album som han kallar ”No Rodeo in Rome”.

Recension: Den första oktober släpper Eric Palmqwist sitt andra soloalbum på svenska. Albumet heter kort och gott "Hej Då".

Recension: Orkestern, eller kanske snarare det artistiska kollektivet, The String Theory har nyligen släppt albumet The Los Angeles Suite.

Recension: I februari detta år släppte för mig helt okände singer/songwritern Jonas Snitt singeln ”When I Wake Up” en låt som fastnar redan efter två lyssningar.

Recension: Titeln på Amanda Ginsburgs nya album är, I det lilla händer det mesta. En titel som faktiskt beskriver Amandas vardagliga texter riktigt bra.

Recension: The Northern Belle har i dagarna släppt sitt tredje album, We Wither, We Bloom på den norska bolaget Die With Your Boots On.

Recension: Goda tider rullar in är titeln på Nisse Hellbergs nya album som släpps på fredag 28 augusti.