Alltid skönt med revansch!
Efter två raka derby segrar så var jag lite orolig över hur inställningen skulle vara inför denna ”vanliga” och ”tråkiga” match. Uppsala IBK är väl kanske inte kända för att alltid komma till match super laddade och förberedda.
Mycket riktigt, första perioden är som vanligt katastrof! Undrar hur det känns att göra 1-0 i en match?
Arvika ställer hela laget, lagbussen, tränarna, klubbfodralen och allt annat de hade med sig framför egen kasse och spelar SJUKT tråkig innebandy. När de sen får utdelning på det och leder med 4-3 efter första blir man lätt deprimerad.
För andra gången i år åker vi på en absurd straff, det är väldigt synd att ingen spelar in våra matcher på film. När jag berättar för domaren hur konstigt jag tycker denna straff är säger han: ”det är möjligt, jag såg inte så bra” Ibland är det bättre att bara gå därifrån istället för att berätta exakt hur man känner.
Resten av matchen är inte mycket att säga om, vi tar tag i händelserna och är mycket bättre än Arvika, vi vinner rättvist med 9-6.
Övriga reflektioner:
- Åtta olika målskyttar, starkt!
- Domare som letar märkliga beslut är sjukt irriterande.
- Väldigt svårt att spela skytt i PP med en värmländsk avbytarbänk bakom sig.
- Vem pratade värmländska först, och varför?
//Pontus Holmgren #83
