När Storvreta IBK bildades 1989 fick alla som ville vara med, oavsett om det var så trångt på planen att man tvingades att dela träningstimmen i två eller flera delar. Alla fick vara med och jag minns hur jag tyckte att det var vansinne att inte säga nej och sätta stopp för överfulla innebandypass.
I Storvreta sa man att ”alla som vill spela är välkomna, vi säger inte nej till någon” idag har man flest supportrar och en hängiven publik som alltid stöttar laget.
Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna och Storvreta IBK har blivit en stormakt inom Svensk Innebandy, det strategiska beslutet att värva hem Johannes ”JG” Gustafsson och sedemera även Mika Kohonen var starten på det som vi nu ser resultatet av.
Man värvar världsspelare på löpande band, förra årets supervärvning av Rasmus Sundstedt och i år superlöftet Albin Sjögren samt Rickie Hyvärinen. Vem vill inte spela med stjärnor som Mika Kohonen, Mattias Samuelsson och Henrik Stenberg för att ta några exempel.
Kraven på föreningen är enorma både från omvärlden och internt, man var en match från att ta sig till SM-final förra säsongen och man ser det som ett misslyckande att man inte gick dit. Kraven är stora, man har varit vana att åka dit och hämta hem guldet nu, tre år på raken. Förra säsongen var lyckad på så många olika sätt, många spelare tog enorma utvecklingssteg, man vann serien med 8 poäng, gjorde flest mål, släppte in minst mål. Man vann Champions Cup, flera spelare var med och tog VM-guld...
…men, det alla minns var den där bollen som gick i en båge över målvakten den där söndagkvällen klockan 18,40 den 7 april. Den liksom hängde där och gick i en båge in i målet utan chans för målvakten. Viktor Klintsten var på väg ner och tvingades att se bollen hela vägen in i mål utan att kunna göra något, allt skedde inför 2 380 åskådare.
Det är ett ögonblick som inte går att återskapa, tiden stod stilla för alla som var i hallen, alla såg vad som skulle hända när bollen gick i den där bågen, just i det ögonblicket fick ”himmel eller helvete” ett ansikte.
Nu ställer jag mig frågan:
- Hur kan man se det som ett misslyckande? Hur kan man glömma allt positivt som skedde under säsongen, var det bara den där bollen som gick i en båge över Klintsten som betydde något? Ett halvtaskigt skott från Norsk Innebandys mest sympatiske spelare?
Jag vill prata om sånt som vi kan påverka sa Magnus Jäderlund till mig när jag intervjuade honom i samband med Innebandyns träff på Cosmopol i Stockholm. Så låt oss titta framåt…
Mina favoriter till Topp 3
1. Falun
Dalalaget lever högt på sina tre superspelare, Alexander Galante-Carlström, Rasmus Enström och Alexander Rudd. Bakom dess tre spelare kommer även Billy Nilsson säkert att göra en och annan poäng. Enligt ny-gamle tränaren Tomas Brottman så har laget blivit ”tokoffensivt” under tiden han varit borta från Falun, Brolle är ju ganska defensivt lagd, det gäller för honom att hitta en balans i laget som inte dämpar den kreativitet som finns.
2. Storvreta
Egentligen borde det vara omöjligt att inte tippa Storvreta som etta, man har en imponerande bredd i truppen, totalt 23 utespelare och tre målvakter. När man tittar igenom spelartruppen så är det världsspelare i alla lagdelar. Totalt har spelartruppen 600 A-landskamper för Sverige, Finland och Tyskland. Jag tror dock att man kommer att bli en slowstarter i år.
Storvreta får klara sig utan Mika Kohonen under inledningen av säsongen, något som Henrik Stenberg såg som ”utvecklande” när jag intervjuade honom. Det skall bli kul att se Albin Sjögren i Superligan, man skall komma ihåg att han är rookie och aldrig har spelat på den nivån tidigare. Det skall också bli kul att se hur Rickie Hyvärinen kommer in i laget.
3. AIK
Jag tror att AIK har något riktigt bra på gång, man har sett om sitt hus och värvat smart. Kevin Björkström från Helsingborg och poängmaskinen Patrik Hagberg från Caperiotäby är spännande nyförvärv.
Samtidigt som AIK förmodligen är bättre denna säsong så är det ganska uppenbart att flera lag som var före AIK i tabellen förra säsongen kommer vara lite sämre än föregående år. Eller som innebandyexperten Stefan Edberg sa på upptaktsträffen ”det kommer att vara en väldigt bra botten i år”.
Granlo med nya tränaren Tomas Eriksson är min outsider till topp tre, dem imponerade på mig under slutspelet förra säsongen, dock brukar man ju säga att nykomlingar har svårast andra säsongen.
På övre halvan kommer också Pixbo, Warberg och Helsingborg att återfinnas.
Dalen, Sirius och Linköping får göra upp om den sista slutspelsplatsen. Jag tror dock att det blir Dalen som kommer att ta den. Det är svårt att veta vart man har Sirius, det är en nykomling med rutin från SSL på totalt sju spelare. Truppen kommer att vara väl förberedd fysiskt för spel i SSL, man har två riktigt bra målvakter och man säger själva att man siktar på slutspel. Jag tror dock att man missar det precis.
I botten tror jag att vi kommer att få se Jönköping och Växjö som slåss med Caperiotäby och Mullsjö om att hålla sig kvar i SSL.
