Två välgörenhetskonserter där 100 % av biljettintäkterna går till Naturskyddsföreningen gav publiken på UKK harmoni i dubbel bemärkelse.
Hela förspelet inleddes redan en timma före konsertstart, med paneldebatt om Östersjön i en överfylld sal C. "Ett välmående hav är ovärderligt för miljön och naturen men också för vår livskvalitet.", står det att läsa på naturskyddsföreningen.se. Ikväll är det Östersjöns kväll.
- Med hjälp av er i publiken, kan vårt arbete för Östersjön öka tempot, sade en mycket tacksam Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.
Mikael Karlsson, naturskyddsföreningens ordförande. (Foto: Peter Bohlin)
Uruppförande
UKK:s scen fylldes av Sweden Aid Orchestra, Mattias Klum, Allmänna sången ledd av Maria Goundorina, mezzosopranen Matilda Paulsson och dirigenten Christoffer Holgersson. En lyckad multimedial konsert, i ett uruppförande tillsammans. Klum gav oss hum om världshavens själar genom sina levande ögonvittnesskildringar.
Musiken byggdes upp dynamiskt med hjälp av de variationsrika instrumentkombinationerna som bara en symfoniorkester kan. Kören lade till sina unika pusselbitar i sammanhanget. De fantastiska rörliga bilderna blev överväldigande i ett betydligt större format än en biografduk. Musik, berättelser och bilder gav utrymme för egna tolkningar inom oss. Två välgörenhetskonserter där 100 % av biljettintäkterna går till Naturskyddsföreningen gav publiken på UKK harmoni i dubbel bemärkelse.
Mezzosopranen Matilda Paulsson. (Foto: Peter Bohlin)
La Mère av Debussy, inleddes i pianissimo, helt utan bilder. Instrumenten beskrev hur havet skvalpade, virvlade och lugnade ner sig om vartannat. Harpa, violiner, cello och oboe byggde upp stycket som växte dramatiskt med bleckblås, slagverk och träblås. Bitvis lät havet japaninspirerat lugnande, renande, men tog sedan fart och ökade i dramatik.
Sweden Aid Orchestra (Foto: Peter Bohlin)
Ciceronen Mattias Klum, var rörd när han ledde hemmapubliken in i sin värld av intryck och avtryck. Minnena från Singö som pojke, där artrikedomen är betydligt mer sällsynt numera. Klum pekade på just det - baksidorna av vårt sätt att leva. Svärtan i allt det vackra kom tydligt fram. Klum beskrev hur det är att inte kunna svara sina barn på frågor om specifika arter. Finns de kvar när de blir vuxna? Miljöerna verkade vara rena paradiset för betraktaren, så Klum fyllde i med inbitna fakta om giftiga ormar, gömslen och National Geographics önskningar om fotograferingsplats.
Mezzosopran i blått
Matilda Paulsson, mezzosopranen, skred in i mellanblå långklänning och glittrande stenar i smyckena. Paulsson skimrade ikapp med havsmusiken då hon var den enda som inte var svartklädd. Hennes vackra röst behandlade styckena på ett utomordentligt sätt och den engelska texten gick fram till åhörarna, eftersom orkestern balanserades väl av Holgersson.
Allmänna sången ledd av Maria Goundorina. (Foto: Peter Bohlin)
Allmänna sångens mäktigaste stycke var när de framförde Canticum Calamitatis Maritimae av finländaren Jaakko Mäntyjärvi med Östersjöbilder genom årstiderna som fond. Körledaren stod på dirigentpodiet, eftersom stycket ska sjungas a capella. Stycket slutfördes 1997 inspirerat av Estoniakatastrofen 1994.
En värld av liv
Klums film En värld av liv i samklang med kör och orkester avslutar, med ett orört korallrev där människor lever i harmoni med naturen. Den biologiska mångfalden är slående när färgsprakande fiskar och en smaragdgrön vegetation förgyller stunden för betraktaren. Det är inte en slump att Mattias Klum räknas bland de miljömäktigaste i Sverige! Viljan att göra något för världshaven och Östersjön ökar sannolikt med välgörenhetskonserten.
Korallrev på storbildsskärmen. (Foto: Eva Cederholm)
Jag önskar att musiken och bilderna kunde bevara naturen i samma harmoni! Tulpanbuketter till de medverkande påminde om de många korallrevsfiskar som dröjer sig kvar på näthinnan.
Mattias Klums fotoutställning "Vår tid på jorden" på Upplandsmuseet rekommenderas varmt fram till den 27 april.
