Intimitet och absolut närvaro – trots rådande restriktioner. Det råder ingen tvekan om att ett fanns ett uppdämt behov av mötet mellan musik och människor när brittiska Our Man In The Field klev upp på Katalins stora scen på tisdagkvällen, i ett samarrangemang av Klubb Uffe och Rootsy.
Både band och publik vittnade om en tid av torka som nu var över, åtminstone för en kväll. Och det ömsesidiga förhållandet manifesterades efter den avslutande konserten, när bandmedlemmarna plockade fram sin nedpackade instrument och höll en liten "lägereldskonsert" för en mindre grupp ur den kvarvarande publiken. Man ville helt enkelt inte skiljas från varandra.
Bandets sångare Alexander Ellis. (Foto: Morgan Jansson)
Men innan dess hade bandet hunnit avverka både den aktuella debutplattan The Company of Strangers och några nyskrivna låtar från scenen. Med en akustisk sättning: gitarr, bas, dobro och ett minimalt trumset, tog kvartetten sig an låtarna utan att förlora den dynamik och ljudbild som nya albumet vilar på.
– Vi reser med lätt bagage, tiderna är sådana, förklarade sångaren och låtskrivaren Alexander Ellis, som också personifierar gruppnamnet.
Greg Bishop hade med sig ett minimalt resetrumset. (Foto: Morgan Jansson)
Ellis är en både driven och formsäker låtskrivare. Hantverket vilar på en singer songwriter-tradition som är typisk för americana-genren. Många av låtarna, som I'll Be Gone och Swansong, griper tag redan vid första ackorden och de inledande fraserna. Det känns bekant, men ändå nytt.
Normalt brukar banden ha med sig ståbas eller elbas, men Tom Rosenfeldt använde akustisk bas på kvällens konsert. (Foto: Morgan Jansson)
Texterna är ofta korta betraktelser eller kommenterade berättelser. En låt som till exempel It Was Ever So beskriver följderna av Boris Johnsons nedskärningar inom brandkåren under sin tid som borgmästare i London. Ellis har en skådespelarbakgrund som möjligen bidrar till den med små medel så effektiva gestaltningen av låtarna, men det är framför allt hans röst som bär upp musiken. Den har jämförts med Ryan Adams, Damien Rice och David Gray. Själv förklarar Ellis att det är hans Newcastle-bakgrund som format den.
Sångaren Alexander Ellis. (Foto: Morgan Jansson)
Konserten blir också en påminnelse om att både Our Man In The Field och Alexander Ellis just påbörjat sin resa. De nya låtarna i extranumren och de som inte fick plats på plattan – som Company for Strangers som ändå fick ge plattan sitt namn – är förvånansvärt starka. De ger också ett löfte om att det inte dröjer länge innan det kommer en uppföljare till nya albumet.
– Vi hoppas att kunna vara tillbaka igen i december, innan Brexit sätter käppar i hjulen med sina nya regelverk, hälsade Alexander Ellis innan han klev av scenen.
Publiken var utplacerade i coronasäkert avstånd. (Foto: Morgan Jansson)
Kanske blir det då också inför en större publik, om nu restriktionerna lättas upp. Kvällens inramning, med ett maxtak för 50 personer utplacerade vid bord, bidrog annars till att förstärka den vardagsrumskänsla och närhet som varit utmärkande för Klubb Uffes och Rootsys arrangemang de senaste åren.
Pedalsteelen fick stanna hemma, Henry Senior här med sin dobro. (Foto: Morgan Jansson)
Redan 20 oktober är Klubb Uffe tillbaka igen på Katalin. Då kommer den fransk-kanadensiske Theo Lawrence på besök, med en själfull musik som står stadigt i den amerikanska sydstatsmyllan.
Text: Will Peters
