Skriv ut denna sida
Medhane of Nazarenes på Uppsala Reggaefestival. (Foto: Morgan Jansson) Medhane of Nazarenes på Uppsala Reggaefestival. (Foto: Morgan Jansson)

Uppsala reggaefestival 2019 - så var lördagen

2019-07-30 - 02:08

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

 

När jag kom hann jag precis höra avslutningen av spelningen med den kanadensiska sångerskan Töme, som jag gärna hört mer av. Klockan fem steg Naomi Cowan från Jamaica upp på scenen. Hon hade inget band med sig, utan får köra med förinspelad musik, assisterad av en DJ. Hon var generös med utrop till Uppsala och verkade genuint glad att stå på scenen. Hon nämner att hennes professionella musikkarriär har varit kort, men att hennes pappa Tommy på 60-talet sjöng i bandet The Jamaicans. Hon tackar sina föräldrar, Gud och alla andra som hjälpt henne att komma dit där hon är i dag. Hon avslutar med singeln "Paradise plum". I Fyrisån har ett par kanotister stannat till för att en stunds gratislyssning. När Naomi Cowan avslutat sitt rätt korta set paddlar de vidare.

 

7D2 4864-copy-UN

Naomi Cowan sjöng till förinspelad musik. (Foto: Morgan Jansson)

 

Konferenciern och ceremonimästaren Kung Henry gick sedan upp på scenen, bad om mycket kärlek och oljud för Naomi Cowan och hade sedan en tråkig nyhet att berätta. Junior Kelly, ett av festivalens dragplåster, har tvingats ställa in då han inte kommit med sitt flygplan.

 

5D3 4733-copy-UN

Töme. (Foto: Morgan Jansson)

 

Showen måste dock fortsätta. Nästa man på scenen var den moderna dancehallartisten Jahmiel från Portmore, Jamaica. Han hade med sig två diskjockeys som fick sköta musiken, medan Jahmiel själv med stor energi sjöng och rappade sina låtar. En hette "True Colours", som ska nog inte förväxlas med Cyndi Laupers 80-talshit med samma namn. Han uppmanade publiken att stödja skivförsäljningen och köpa hans debutalbum "Strong man".

 

5D3 4710-copy-UN

Prodiga. (Foto: Morgan Jansson)

 

Antalet människor på festivalområdet ökade hela tiden. Inför nästa akt hade fler personer ställt sig framför scenen med Ghanas flagga. Flera flaggor var stora, men där var också två små barn iförda hörselkåpor och sittande på vuxna axlar, som viftade med små flaggor. Artisten de väntade på var Stonebwoy, en av Afrikas stora stjärnor inom reggae och dancehall. Med ett fyramannaband och två körsångerskor intog han scenen klockan 18.50.

 

Nu var det full fest framför scenen. Det verkar uppenbart att många sett fram emot den här konserten. Stonebwoy pratar om Afrikas ledare. Han frågar om det är någon här från olika länder, bland dem Sierra Leone och Sydafrika. Efter varje land han nämner hörs spridda jubelrop. Han sänker rösten och berättar om sin mor, som dog för några år sedan när han var på turné. Snart höjs dock tempot igen.

 

7D2 4979-copy-UN

StoneBwoy. (Foto: Morgan Jansson)

 

Stonebwoy håller på betydligt längre än vad som angavs på schemat, med all sannolikhet på grund av den lucka som uppstått när Junior Kelly ställt in. En av de volontärer som jobbade på festivalområdet förklarade att hon inte visste om schemat för de återstående artister på något sätt skulle ändras med anledning av Junior Kellys missade plan. Hon förklarade dock att man måste se Dani M, som enligt schemat skulle på en timme senare. "Han är ju från Uppsala och vi som är härifrån älskar honom" intygade hon.

 

5D3 4994-copy-UN

Jahmiel. (Foto: Morgan Jansson)

 

Efter en middag i lugn och ro på en restaurang utanför festivalområdet, hann jag precis tillbaka till Dani M, av Kung Henry presenterad som "Stenhagens stjärna". Publiken framför scenen är ung, entusiastisk och relativt stor.

 

Stenhagens stjärna har med sig bland andra Linda Pira, DJ Black Moose och sin bror Moncho. Det blir allsång till låtar som "Naiv". Dani tar upp sin lillebror Joel på scenen. Han fyller år och får motta publikens kollektiva gratulationer.

 

5D3 5149-copy-UN

Dani M från Stenhagen i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)

 

Nästa akt var franska Dub Inc med två vokalister och sex musiker. De utmärkte sig för att friskt blanda främst franska och engelska i sina texter, dessutom med inslag av berberspråket kabyliska. Låten "Better run" tillägnas alla som tvingats fly sina hemländer och är för mig höjdpunkten under deras set.

 

5D3 5560-copy-UN

Dub Inc Aurélien "Komlan" Zohou och Hakim "Bouchkour" Meridja. (Foto: Morgan Jansson)

 

En sak som jag nästan lite förvånat noterat är hur familjevänlig festivalen varit. Besökarna har varit i alla åldrar, med ett stort inslag av barnfamiljer. Vid 23-tiden på lördagen var nog barnen hemma igen och den jamaicanska dancehallsångerskan Spice kunde inleda en föreställning som nog skulle kunna kallas barnförbjuden. Eller möjligen mustig eller kryddig.

 

Spice hade två kvinnliga dansare med sig på scenen. Hon avslutade sin 30 minuter långa spelning med den tämligen medryckande singeln "Cool it", flankerad av sina dansare plus ett gäng kvinnor och minst en man ur publiken, som fått komma upp på scenen.

 

5D3 5755-copy-UN

Spice. (Foto: Morgan Jansson)

 

Efter Spice gick jag en sväng på området. I partytältet dansades det till Bob Marleys "One drop". I baren förklarade bartendern för en kund före mig i kön att det var helt slut på vin och sprit på området. Även ölen verkade vara på upphällningen. Det var också både påtagligt mycket mer folk och påtagligt högre alkoholkonsumtion än det varit dagen innan. Ändå framstod det som lugnt jämfört med nästan vilken stadsfest som helst.

 

5D3 5956-copy-UN

En av Spice två dansare. (Foto: Morgan Jansson)

 

Alpha Blondy från Elfenbenskusten är ofta omnämnd som "Afrikas Bob Marley" och hade vid midnatt i uppgift att hålla reggaefestivalens sista spelning för året. Bandet gick på scenen innan honom, men under deras introduktionsmusik försvann ljudet ett par gånget. Problemet verkade bli löst och återkom inte efter att Alpha Blondy tagit plats på scenen och inlett med "Jerusalem".

 

Blondy sjunger på en mängd olika språk, men höll sig denna kväll mestadels till engelska. Innan "Crime spirituel" håller han ett brandtal mot våld i religionens namn. Under den rätt välkända "Cocody rock" leder han publiken i allsång. Festivalpubliken får också höra Led Zeppelins "Whole lotta love" i Blondys tappning. Konserten avslutas lite abrupt klockan 01:00, drygt 45 minuter efter att Blondy äntrat scenen.

 

5D3 6312-copy-UN

Alpha Blondy. (Foto: Morgan Jansson)

 

Grundaren och arrangören Yared Tekeste stiger upp på scenen tillsammans med Kung Henry. Tekeste tackar alla som kommit, men att de tyvärr måste avsluta festivalen prick klockan 01:00. På väg mot utgången tackar jag några volontärer för ett väl genomfört arrangemang. Reggaefestivalen framstår efter dessa två intensiva dagar åtminstone för mig som en institution värd att värna om och bevara.

 

Text: Tobias Levander

Uppsalanyheter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Långbacka/Bådagård, alltså Maja Långbacka och Matilda Bådagård har släppt sitt andra album som de kallar Every little whisper turns into a roar.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.

Recension: Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.