Skriv ut denna sida
Amythyst Kiah spelade på Katalins Klubb Uffe. (Foto: Morgan Jansson) Amythyst Kiah spelade på Katalins Klubb Uffe. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Amythyst Kiah en skönsjungande historieberättare

2019-06-19 - 03:41

Amythyst Kiah från Johnson City, Tennesse uppträdde på Klubb Uffe, Katalin på tisdagskvällen. Genom hennes själfyllda sångstämma känner man de musikaliska rötterna tydligt, men dessutom får vi många väldigt informativa, detaljerade och långa mellansnack. De bakgrunder hon ger till låtarna gör att man lyssnar mer på texterna och får en större förståelse.

 

Amythyst Kiah börjar med att kliva in på scenen och hänga på sig sin gitarr utan att säga något, bara med en nickning till publken. När hon börjar spela på sin gitarr är magin där på en gång och när hon sedan börjar att sjunga får jag gåshud direkt. Vilken fantastisk röst hon har. Den har en sådan själ och man hör och känner att de musikaliska rötterna når långt ner i den amerikanska söderns mylla.

 

Sedan börjar hon att prata, och det gör hon mycket och hon kan sin musikhistoria. Hon har en examen i "old time music" från Universitetet i Johnson City. Hon är en intressant berättare. För en del kan det säkert bli aningen för detaljerat, även om jag personligen tycker det är väldigt intressant att lyssna på henne. Det blir ibland lite som en föreläsning varvat med musik.

 5D3 0320-copy-UN

En kvinna, en gitarr, så bra. (Foto: Morgan Jansson)

 

Hon berättar att den första låten heter Hangover Blues. Hon skrev den när hon höll på att fastna i för mycket festande och alkohol. Alla ville ju bjuda på en drink efter spelningar. Det blev ibland för mycket och det hämnar ju kreativiteten så hon stod inför ett vägval för några år sedan, och det verkar som att hon valde rätt väg.

 

Amythyst Kiah är inte bara en otrolig sångerska, hon hanterar både sin gitarr och senare sin banjo mästerligt. Hennes spelstil är så avslappnad och har ett väldigt skönt flyt.

 

5D3 0371-copy-UN

Amythyst Kiah. (Foto: Morgan Jansson)

 

Spelningen på Katalin är den sista på hennes korta Sverigeturné. Hon kom hit den 12 juni och har åkt runt en hel del på vägarna. Hon talar om att hon tycker mycket om Sverige och människorna hon har mött. Hon spelar sedan ett par låtar från sitt kommande album som ska heta Wary and Strange och släpps nästa år.

 

När hon sedan plockar upp sin banjo så känns de historiska vingslagen ännu mer. Det är något så genuint och äkta över hennes kraftfulla och vackra stämma till det fina banjo-ackompanjemanget. Publiken lyssnar med vördnad och i tystnad. Ingen pratar och för oväsen. Man uppslukas verkligen helt av hennes röst och musik.

 

5D3 0391-copy-UN

Amythyst Kiah i ett intressant mellansnack. (Foto: Morgan Jansson)

 

Förutom att ge oss en massa musikhistoria berättar hon bland annat om det musikprojekt hon deltagit i tillsammans med Rhiannon Giddens, Leyla McCalla och Allison Russell. De spelade in skivan Songs of our native daughters tillsammans. De har också blivit nominerade till ett prestigefyllt "Americana awards" med den. Låten Wild Turkey tog henne många år att skriva.

 

Hon ville att den skulle bli precis rätt, för den handlar om hennes mamma som Amythyst förlorade redan då hon bara var 17 år gammal. Det har tagit henne lång tid att bearbeta mammans bortgång. Den låten liksom alla andra får så mycket mer innebörd när hon sedan framför dem.

 

7D2 2319-copy-UN

Amtthyst med sin banjo. (Foto: Morgan Jansson)

 

Låten Black Myself tycker jag är en av konsertens absoluta höjdpunkter. Kortfattat kan man säga att de olika verserna beskriver hur situationen varit för Afro-Amerikaner under olika tider. När Amythyst lämnar scenen är det inte för så länge. Hon klappas snart in av den entusiastiska publiken.

 

Hon avslutar med den kända country-gospelsången "Let the Circle be Unbroken. Finns det någon som hjälper till att hålla cirkeln obruten så är det Amythyst Kiah. Hon säger att hon vill komma tillbaka för en längre Sverigeturne snart, det känns verkligen lovande!

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Det, i huvudsak, Uppsalabaserade bandet Almost DEAD MEN har precis släppt en tre-spårs CD. En slags aptitretare inför deras kommande vinyl-fullängdare.

Recension: De som gillar Michael Jackson fick en helkväll med full fart i form av sångare, dansare, ljud och ljus som tillsammans gav en riktigt sprakande show ikväll på UKK

Recension: Som så många andra älskar jag julmusik. Sångerna går på repeat i bakgrunden här hemma medan jag checkar av allt som ska göras nu i dagarna. Men, som ett ljuvligt avbrott i denna julstress tog jag mig ikväll tid till att faktiskt l y s s n a på musiken, då jag under en timme njöt av vokalensemblen Uppslagets stämningsfulla julkonsert. Guld värt!

Recension: Beat Funktion med rötter i Uppsala har nyligen släppt sitt sjunde album "Roots". Det svänger så att man knappt kan sitta stilla.

Recension: De lokala körerna Vindhemskören och Vokalensemblen Uppslaget fick ihop ett pampigt jularrangemang med Anna-Lotta Larsson och Andreas Landegren i Missionskyrkan på självaste Sankt Nikolaus dag.

Recension: Många konserter är bra och en del är så bra att ord inte räcker för att beskriva upplevelsen. Eric Bibbs konsert på Katalin under torsdagskvällen var just en sådan.

Recension: Gabriel Kelley med band värmde Uppsalapubliken under ett par timmar. Med sin varma röst och innerliga och äkta musik med rötter i den amerikanska södern både vaggade och gungade han och bandet de lyckliga som tagit sig till UKK sal B. De bjöd bland annat på musik från det fantastiska självbetitlade albumet som släpptes i oktober.

Recension: På onsdag den 4 december kommer den amerikanska musikern och sverigevännen Gabriel Kelley till UKK. Han är ute på en sverigeturné med sitt nya självbetitlade album i bagaget.

Recension: "Hej kära Uppsala!" sade sångerskan och bad oss att luta oss tillbaka och njuta av värme i kylan och ljus i mörkret. Sarah Dawn Finer gjorde ett stopp på första advent på UKK med sin turné "Winter songs".

Recension: Inför ett nästan utsålt konserthus sjöng och spelade Jakob Hellman uppbackad av fyra musiker. En nästan lite hyperaktiv Hellman underhöll också med långa underfundiga mellansnack med en hel del fyndig humor.