Skriv ut denna sida
Judith Owen bjöd på en 2,5 timme lång konsert på Katalin. (Foto: Morgan Jansson) Judith Owen bjöd på en 2,5 timme lång konsert på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Inlevelsefull Judith Owen på Katalin

2018-10-05 - 07:20

Covers har en väldigt speciell ställning inom musiken. Både inom bluesen och jazzen finns långa traditioner av att spela in covers. Inom bluesen låter de ofta hyfsat lika originalen, medan inom jazzen tillåter man sig att ta ut svängarna lite mer. Men gemensamt för både jazzen och bluesen är att det oftast är låtar från samma genre som görs i nya versioner.

 

Sångerska och pianisten Judith Owens senaste alster, "Rediscovered", bryter dock mot detta. Det är låtar från stora delar av pophistorien som kläds i jazzig skrud med piano som främsta instrument. Många recensenter har hyllat Owens kärleksfulla jazzversioner, och Uppsalanyheters Pär Dahlérus prisade nyligen skivan och sa att hennes tolkningar och arrangemang inte kunde ha gjorts bättre.

 

5D3 3829-copy-UN

Judith Owen med musikerna Pedro Sigundo slagverk och Gabriella Swallow på violincello. (Foto: Morgan Jansson)

 

Judith Owen kan placeras musikaliskt i flera fack, men står ganska stadigt i jazzen är redan etablerad pianist och sångerska med ett tiotal album i bagaget och tidigare endast ett fåtal covers. Men med den senaste skivan verkar Owen fått blodad tand och turnerar med covers som bas för sina konserter. Och utifrån låtarna "Rediscovered" var mina förväntningar stora när hon klev upp på Katalins scen på torsdagkvällen med de alldeles utmärkta musikerna Pedro Segundo på percussion och Gabriella Swallow på cello.

 

7D2 5591-copy-UN

Gabriella Swallow med sin violincello. (Foto: Morgan Jansson)

 

Trion öppnade lite försiktigt med Owens egna komposition "Arianne" från skivan "Somebody's Child", men redan som andra låt kom till publikens förtjusning Deep Purples klassiker "Smoke On The Water" som första cover av många under kvällens lopp.

 

7D2 5684-copy-UN

Pedro Sigundo på slagverk. (Foto: Morgan Jansson)

 

Owens tolkningar och arrangemang följer sällan originalet speciellt noga – precis som brukligt inom jazzen. Hon sätter alltid sin egen stämpel på musiken och säger att "nu är den här min". Musiken må ofta vara rätt lätt att ta till sig, men den är långt från intetsägande.

 

Där originalet är tungt kan Owen presentera sin version i avskalad version, och en relativt sparsmakad produktion som Ed Sheerans "Shape Of You" blir hos Judith Owen mycket fylligare och faktiskt lite svängigare.

 

7D2 5897-copy-UN

Judith Owen är utrycksfull som få när hon framför sin musik. (Foto: Morgan Jansson)

 

Det märktes att stora delar av publiken på Katalin inte kunde hennes material ordentligt innan de kom dit. Visst kände de igen de låtar de gjort covers på – det är ju trots allt miljonsäljare från 60-talet och framåt – men hennes egna material var hon tvungen att jobba en del med för att "sälja in" till publiken. Och Judith Owen arbetar hårt och med stor inlevelse på scenen.

 

Hon tar också plats på ett sätt som jag aldrig sett någon annan artist göra. Hon kräver uppmärksamhet och ger också av sig själv till publiken på ett ovanligt och personligt vis.

 

7D2 5468-copy-UN

Daniel Lantz presenterade Owen och hennes medmusikanter. (Foto: Morgan Jansson)

 

Konserten var uppdelas i två set plus extranummer, och tog ungefär 2,5 timme från start till mål. Allra sista låt var Abbas "SOS" som var inrepeterad för den svenska publiken. Den presenterades med orden "I have made Abba dark, deep and jazz". Jodå, den var faktiskt mörkare än originalet och var ett intressant avslut på en omväxlande och underhållande konsert.

 

7D2 5871-copy-UN

Judith Owen tar plats på scenen på ett sätt som skribenten Sverker Åslund inte sett tidigare. (Foto: Morgan Jansson)

 

Efteråt fick jag en kort pratstund med Owen då hon bland annat berättade att hon kommer tillbaka till Sverige snart. Jag undrade naturligtvis om det skulle hinna komma en skiva att turnera på. Hon log stort och sa "Number 2" och syftade på en till coverskiva. Vilka låtar som ska spelas in med början i november hade hon faktiskt inte klart än, och bad om uppslag. 

 

Vi får se om något jag tipsat om dyker upp på vinyl och cd någon gång 2019. Klart är i alla fall att skivan kommer att vara värd att höra och att även nästa turné kommer att bli mycket spännande. I väntan på dessa rekommenderar jag "Rediscovered" som en bra ingång till Judith Owens musik.

 

//Sverker Åslund

Uppsalanyheter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Beat Funktion med rötter i Uppsala har nyligen släppt sitt sjunde album "Roots". Det svänger så att man knappt kan sitta stilla.

Recension: De lokala körerna Vindhemskören och Vokalensemblen Uppslaget fick ihop ett pampigt jularrangemang med Anna-Lotta Larsson och Andreas Landegren i Missionskyrkan på självaste Sankt Nikolaus dag.

Recension: Många konserter är bra och en del är så bra att ord inte räcker för att beskriva upplevelsen. Eric Bibbs konsert på Katalin under torsdagskvällen var just en sådan.

Recension: Gabriel Kelley med band värmde Uppsalapubliken under ett par timmar. Med sin varma röst och innerliga och äkta musik med rötter i den amerikanska södern både vaggade och gungade han och bandet de lyckliga som tagit sig till UKK sal B. De bjöd bland annat på musik från det fantastiska självbetitlade albumet som släpptes i oktober.

Recension: På onsdag den 4 december kommer den amerikanska musikern och sverigevännen Gabriel Kelley till UKK. Han är ute på en sverigeturné med sitt nya självbetitlade album i bagaget.

Recension: "Hej kära Uppsala!" sade sångerskan och bad oss att luta oss tillbaka och njuta av värme i kylan och ljus i mörkret. Sarah Dawn Finer gjorde ett stopp på första advent på UKK med sin turné "Winter songs".

Recension: Inför ett nästan utsålt konserthus sjöng och spelade Jakob Hellman uppbackad av fyra musiker. En nästan lite hyperaktiv Hellman underhöll också med långa underfundiga mellansnack med en hel del fyndig humor.

Recension: Alla har vi ett förhållande till Björn Ulvaeus och Benny Anderssons musik. Frågan är vad den sista föreställningen innan uppehållet innehåller? Det syns att hela gänget på scenen drar på lite extra energi. Det känns bättre att gå på ledighet då.

Den skicklige Hammondspelaren och tillika Uppsalabon Andreas Hellkvist har nyligen släppt sitt andra album i eget namn. Mycket har hänt i Andreas liv och hans personliga utveckling under de tre år som passerat sedan albumet Finally! Inte minst har Island kommit att betyda mycket för Andreas.

Recension: Både Among Lynx, med rötterna i Uppsala, och Lisa Lystam Family Band har under hösten släppt nya album. På lördag den 16 november kommer båda banden att sätta Katalin i gungning. Efter att ha lyssnat på deras nya skivor så höjs mina förväntnigar. Båda utgivningarna håller en genomgående hög standard. Dessutom är båda banden sådana som ska upplevas live.