Skriv ut denna sida
Erja Lyytinen i en soloakt bland Kulturoasens publik. (Foto: Morgan Jansson) Erja Lyytinen i en soloakt bland Kulturoasens publik. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Erja Lyytinen på Kulturoasen

2017-03-06 - 01:33

Den finska gitarristen och sångerskan Erja Lyytinen gästade Uppsala och ett fullsatt Kulturoasen på söndagseftermiddagen. Hon är en mästare på slidespel på elgitarr. Med sig hade hon tre andra musiker, Antti Ikola på keyboards och orgel, Juha Verona på elbas och Kai Jokiaho på trummor.

 

När de Erja Lyytinen kommer upp på scenen med sina medmusiker så inleder hon förstås med skönt slidespel. De övriga musikerna faller in efter ett tag och det gungar tungt och ljudet är helt perfekt och lagom högt. Det hörs direkt hur samspelta de är. Låten de spelar bygger på Bo Diddleys "I'm a man" men i Erjas tappning blir det förstås "I'm a woman". Erja släpper ofta in klaviaturspelaren som får göra flera orgelsolon under konserten. De fortsätter sedan i ett rasande tempo med en slags boogie-blues.

 

 7D2 4774-copy-2

Foto: Morgan Jansson

 

Erja Lyytinen berättar att de just turnerat i Finland under hela februari. På den endast 28 dar långa månaden har de hunnit med 24 spelningar. Nu ska de spela i Sverige under en vecka. Hon presenterar sina musiker. Därefter kommer konsertens första gitarrbyte och med det också ett stilbyte. De fortsätter med de nya och mer poppiga låtarna "Silver Stones" och "Awakening", den senare med ett lite funkigt groove. Även om jag personligen föredrar när de spelar mer blues så är dessa låtar ett friskt inslag och gör hela framträdandet mycket mer omväxlande.

 

Musikerna får också visa upp andra sidor. Under dessa två låtar använder inte Erja den bottleneck som hon annars flitigt använder till sitt slidespel. Det är kul att se en annan sida av hennes gitarrspelande och hon gör flera snygga solon.

 

 7D2 4783-copy-UN

Foto: Morgan Jansson 

 

Sedan är det dags för gitarrbyte nummer två. Erja hänger på sig en glittrande väldigt snygg blå elgitarr och styr in musikens riktning mot bluesen igen. Nu är det bara att åka med i ännu en gungande bluesboogie. Erja går ut i publiken och spelar solon alldeles framför några lyckliga. Hon har en mycket stark utstrålning och fin publikkontakt. När hon sedan gör ett slide-intro så tänker jag att det låter som Jeff Beck, redan innan att jag hör att det faktiskt är Curtis Mayfields "People get ready" som just Jeff Beck gjort en cover på, han liksom många andra artister. Jag imponeras eftersom jag älskar Jeff Becks spel på den låten och Erja Lyytonen behöver verkligen inte skämmas för sitt fina spel heller. Hon har också en mycket bra röst.

 

 7D2 4880-copy-UN

Foto: Morgan Jansson


Den sista låten de ska spela i det ordinarie setet är en lång låt som kommer att hålla på ända till måndag säger Erja. Riktigt så lång blir den ju förstås inte. Vi får höra "Steamy Windows" där hon bland annat har ett skönt samspel med basisten Juha Verona. En ganska oskyldig erotisk underton kan man ana inte minst när hon plötsligt väver in Madonnas "Like a virgin" i låten.

 

 5D3 6321-copy-2

Foto: Morgan Jansson 

 

När de sedan går av scenen klappar och stampar publiken för fullt och vi får ett extranummer. Erja frågar om någon av oss i publiken har en gungstol hemma och finalnumret blir "Rocking chair" från det alldeles nya albumet "Stolen Hearts". När hon gör solo med slidespel i kombination med wah wah blir jag helt såld. Snyggt wah wah spel är jag svag för. Det är väldigt roligt att det börjar dyka upp så många kvinnliga gitarrister i den annars mansdominerade genre som Erja spelar i.

 

 7D2 4952-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

UppsalaNyheters fotograf Morgan Jansson, som också såg Erja Lyytinen på Kulturoasen 2011, reagerar på att hennes svenska är så mycket bättre nu än den var då. Erja säger att hon har spelat så mycket i Sverige så att hon har lärt sig. Det enda som återstår i denna recension är att tacka Kulturhjältarna och Kulturoasen för ytterligare en minnesvärd konsert.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.

Recension: Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.

Recension: Under tisdagen var det terminspremiär för Klubb Uffe, tisdagsklubben där Katalin i samarbete med eldsjälarna på Rootsy Music presenterar begåvade men mindre namnkunniga artister inom den spretiga genren Americana.