Skriv ut denna sida
The Refreshments firar 25 år som band. (Foto: Morgan Jansson) The Refreshments firar 25 år som band. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: "Riktig rock n roll" på Parksnäckan

2014-07-10 - 23:48

"Riktig rock n roll - riktiga sånger, spelade på riktiga instrument av riktiga män" så beskrev 25-årsjubilerande The Refreshments det som publiken på Parksnäckan just fått uppleva efter knappt två timmars sommarkonsert.

 

Torsdagens konsert på Parksnäckan bjöd på Rock n roll och Rockin Boogie signerat 25-årsjubilerande The Refreshments. Bandet består av sångaren och basisten Joakim Arnell, Pianisten och sångaren Johan Blom samt Trummisen Mats Forsberg och bandets senaste tillskott - gitarristen Jonas Göransson.

 

IMG 1495-copy-2

Refreshments på Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)

 

Bandets frontfigurer är Joakim och Johan, den senare även benämnd "boogie-woogie-kungen" efter 7,7 miljoner visningar på ett Youtubeklipp där han spelar Boogie woogie på pianot. När Johan spelar "JB-Boogie" på Parksnäckan lever han upp till namnet, men det är inte bara piano som är hans grej. Han står även för en hel del skönsång i bandet, bland annat med "Reconsider me", "Dreams of you" och "Trouble in mind". Men även Joakim bjuder på skönsång bland annat med "Tryin to get to you" där även Jonas Göransson briljerar på gitarr.

 

IMG 1564-copy-2

Jonas Göransson briljerade på gitarr. (Foto: Morgan Jansson)

 

Det är välfyllt på Parksnäckan den här torsdagskvällen och i pausen hamnar jag i samspråk med bandets egen ljudtekniker Robban Edholm som berättar att bandet aldrig gör soundchecks innan man går ut på scenen.

- Det är lika spännande varje gång vi ska spela, jag vet aldrig vad som kommer att hända på scenen och har aldrig med mig eget mixerbord, det är det som är den stora tjusningen med att vara en del av det här gänget, säger Robban som varit med i drygt tre år som ljudtekniker.

 

IMG 1628-copy-2

Skönsång och Rocking Boogie framfördes av Johan Blom. (Foto: Morgan Jansson)

 

Spelglädjen tilltog ju längre kvällen gick och något klädbyte gjordes inte mellan akterna, publiken den här kvällen var mer "lyssnande" än "dansande" men det fanns många i bänkraderna som hade svårt att sitta helt stilla när det svängde som mest. Bandets största hits är "Miss you miss Belinda" från albumet Here we are - Best of The Refreshments och "One dance, One rose, One kiss" från albumet Real song on real instruments, båda från 2001 framfördes givetvis.

 

IMG 1499-copy-2

Frontfiguren Joakim Arnell på bas och sång. (Foto: Morgan Jansson)

 

The Refreshments har trots 25 år på nacken med totalt 21 album varav 19 egenproducerade, samt tre konsertfilmer inte fått det där "riktiga" genombrottet som man kanske förtjänar. Man gör sig dock klart mycket bättre live än på skiva, men hur många band gör inte det? Trots sina 25 år som band har man aldrig varit med i melodifestivalen, man gjorde dock premiär i februari 2014 med låten "Halleluja" en trallvänligt rock n roll melodi som även framfördes på Parksnäckan.

 

Kvällens konsert på Parksnäckan går dock obemärkt förbi trots att det är uppenbart fyra riktigt duktiga musiker som är väldigt samspelade och bjuder på i mitt tycke en modern "trallvänlig vardags-rock n roll" men det låter lika i mina öron från första till sista låten. Sammanfattningsvis bjöd man ändå på en riktigt bra dag på jobbet, med riktigt bra ljud och ett gediget framförande.

 

Peter Bohlin
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.