Skriv ut denna sida
Jonas Mooströms "Midnattsflickor" (Foto: Ulrika Hurtig) Jonas Mooströms "Midnattsflickor" (Foto: Ulrika Hurtig)

Recension: Midnattsflickor

2017-02-23 - 01:03

En bok som jag länge – eller i vart fall sedan den kom ut sommaren 2016 – har varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien.

 

Ett annat att miljön varken är Stockholm eller Gotland, Sveriges motsvarighet till Midsomer, utan Uppsala. Men det var med darrande, förväntansfull hand jag lyfte boken ur ett av mina hyllplan med olästa böcker och började läsa. Jag upptäckte att det första mordoffret var lagt till allmän beskådan i självaste Gustavianum, där jag själv befann mig så sent som i förra veckan...

 

Det är Valborg, eller Sista april, som vi ju säger i Uppsala. Studenternas firande slås emellertid i kras av två våldtäkter. Ett tredje offer hittas också, men hon lever inte längre. Hon ligger strypt till döds och är placerad i Anatomiska teatern i Gustavianum. Psykiatriöverläkaren Nathalie Svensson kallas åter igen in som den expert på psykopater hon är. Även polisen Johan Axberg från Sundsvall kallas ner till fallet i Uppsala som ledare för spaningsgruppen. Våldtäkterna och mordet verkar hänga ihop och jakten på gärningsmannen startar. Ganska snart hittas flera tänkbara gärningsmän, unga män som har ett och annat i bagaget. Ett spår leder till ett märkligt ordenssällskap som tycks hata kvinnor.

 

Jag gillar att miljön är Uppsala, men i början blir det lite väl mycket Uppsala. Kanske intresserar sig inte läsarna så mycket för såväl detaljer om staden som sevärdheter. Tveksam känner jag mig även till alla snabba framfarter i centrum och mellan Uppsala och Stockholm. De på cykel känns realistiska, men de i bil är inte lika trovärdiga: i centrala Uppsala pågår det vägarbeten och annat på alla möjliga och omöjliga ställen och på E4:an mellan Uppsala och Stockholm är det ofta köer – och olyckor. Det går med andra ord inte undan när man ska ta sig fram i verkligheten. På ett ställe hittar jag en annan märklighet: hur kan ett offer ringa när hon blivit fråntagen sin mobiltelefon av förövaren? Dessutom finner jag korrekturfel.

 

MEN... Resten är fantastiskt spännande och bra! Den historiska miljön är en kuslig och passande scen för de otäcka händelserna i boken. De korta kapitlen tilltalar mig - dels är det lätt för mig att ta alla tänkbara tillfällen till att läsa, dels ger det en känsla av rafflande snabbhet i berättelsen. Det här är en riktig god deckare!

 

De två första böckerna i den här serien heter
Himlen är alltid högre
Dominodöden

 

Ulrika Hurtig
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: I helgen har kärleksdramat "Dansa Först" premiärer runt om på SF-biografer i landet, filmen är resultatet av sex års arbete från regissören Rikard Svensson och i filmen märks bland annat dansgruppen "MessAround" från Uppsala.

Kulturnämnden beslutade tisdag 24 april att fördela 520 000 kronor i stipendier till kulturarbetare och unga skrivare. Syftet är att stödja och uppmuntra förtjänstfull verksamhet inom skilda kulturella områden. Stipendierna har delats ut sedan 1977 till kulturarbetare som är verksamma i kommunen.

Huld Ingvarsdóttir har sin första egna utställning på Galleri Upsala 1810. Hon har visserligen ställt ut sina tavlor tidigare men då som del i andra utställningar.

Fotografen och tidigare modellen Pattie Boyd som varit gift med George Harrison och senare även Eric Clapton ställer ut sina bilder på Uppsala Konsert & Kongress. Hennes privata bilder från livet med George Harrison och The Beatles samt Eric Clapton kan beskådas fram till och med den 18 oktober.

Uppsala kommuns Gösta Knutsson-stipendium för 2017 tilldelas Anna-Karin Nytell Oldeberg, AKO. Det beslutade kulturnämnden måndag 22 maj. Stipendiet är på 25 000 kronor.

Jag har haft ett lite dubbelt förhållande till Elsie Johansson. Men bor man i Uppsala tillhör det allmänbildningen att förkovra sig om bygdens kulturpersonligheter. Efter mina litteraturstudier vid stadens universitet inträdde jag i de arbetandes skara och en vänlig kollega satte en och annan av Elsie Johanssons böcker i mina nävar – inte riktigt böcker på kurslitteraturlistan. En och annan gillade jag, en och annan hade jag svårare för.

Vad är verklighet och vad är illusion? Det är något som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter någon i en labyrint av korridorer.

Det händer ibland att en gör fynd på loppisar och i second hand-affärer. För min del hittade jag en Uppsalaförfattare som jag inte tidigare hade läst i början av augusti på Myrorna i Boländerna.

Medan jag satt och vakade på ett lasarett någonstans i Sverige hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter att ha läst en ganska tung bok under några tunga dagar valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom.

När jag läste att författaren Jonas Moström bland annat skriver böcker som utspelar sig i Uppsala blev jag självklart nyfiken. Författarens första böcker utspelade sig i Sundsvall där doktor Moström gjorde sin AT-tjänstgöring. Men i böckerna om psykiatrikern Nathalie Svensson - hittills tre stycken - är miljön alltså Uppsala där Jonas Moström gick läkarutbildningen.