Skriv ut denna sida
Anne-Lie Högbergs bok Väck mig när det är över, kommer ut i juli. (Foto: Ulrika Hurtig) Anne-Lie Högbergs bok Väck mig när det är över, kommer ut i juli. (Foto: Ulrika Hurtig)

Recension: Väck mig när det är över

2016-07-09 - 22:02

Det dröjde så länge innan jag vågade fråga om jag möjligen fick recensera Anne-Lie Högbergs bok Väck mig när det är över. Det var något med titeln som jag fascinerades – och skrämdes – av. Men så vågade jag och författaren sände mig vänligt nog ett exemplar med en hälsning. Nu har jag slagit ihop pärmarna med det enkla, men snygga omslaget och ska skriva ner några rader om boken. Hur svårt är inte det när innehållet handlar om... allvarlig sjukdom?!

 

Agnes och Cissi är systrar och bor i Bålsta med sina familjer. Det är växelvis systrarnas berättelser vi läsare får ta del av. Cissi är på väg att få barn, medan systern Agnes försöker få bonusbarn och egna barn att trivas och fungera tillsammans. Agnes får skvallervägen veta något om sin syster och vill att Cissi ska berätta för den det berör. Det resulterar i en ovänskap som håller i sig. Länge. Till dess att en riktig katastrof är på väg. En katastrof som stavas med c. Cancer.

 

Titeln är som sagt riktigt lockande, men jag blir lite besviken när jag redan på andra sidan hittar ett korrekturfel. Jag undrar vidare hur det kan synas att kinder blir röda i mörker och om en verkligen kan få ett läger i julklapp - får en inte snarare en lägervistelse? Vidare saknas det skiljetecken här och var. Nej, det första 100 sidorna gör mig lite fundersam. En bra redaktör hade helt klart varit något som författaren tjänat på att anlita.

 

Men sedan... sedan när vardagarna bara ramlar över mig som läsare... Då faller jag pladask för boken. För det är så realistiskt skildrat detta med barn och bonusbarn, tonåringar, äldre föräldrar, förväntningar, kärleksrelationer...

 

Och så det där att det liksom inte finns några rätt tillfällen att få cancer. Cancerskildringen, med ångest, behandlingar, håravfall, närståendes reaktioner etc är så trovärdig att jag skulle vilja uppmana alla som drabbas av bröstcancer – såväl patient som närstående – att läsa den här boken. Den är inget litterärt verk i Nobelprisklass, men den är en rak och enkel skildring av ett vardagsliv där en olycka inte kommer ensam. Exakt så som det är i det verkliga livet.

 

Jag tror också att personal som arbetar med cancersjuka patienter kan ha nytta av boken. Det finns en och annan skildring av hur Vården bemöter cancerpatienter och som vanligt har Vården ett och annat att lära – oavsett om den sker i primärvård eller i slutenvård (Akademiska sjukhuset i det här fallet).

 

Vi behöver alla påminnas om att saker och ting kan förändras från en stund till en annan. Det finns inga dagar när det är bättre att få cancer. Det är dagar som bara kommer.

 

Den här boken är så ny att den ännu inte har kommit ut när den här recensionen skrevs. Men den kommer när som helst nu i juli 2016 att finnas i handeln!

Ulrika Hurtig
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: I helgen har kärleksdramat "Dansa Först" premiärer runt om på SF-biografer i landet, filmen är resultatet av sex års arbete från regissören Rikard Svensson och i filmen märks bland annat dansgruppen "MessAround" från Uppsala.

Kulturnämnden beslutade tisdag 24 april att fördela 520 000 kronor i stipendier till kulturarbetare och unga skrivare. Syftet är att stödja och uppmuntra förtjänstfull verksamhet inom skilda kulturella områden. Stipendierna har delats ut sedan 1977 till kulturarbetare som är verksamma i kommunen.

Huld Ingvarsdóttir har sin första egna utställning på Galleri Upsala 1810. Hon har visserligen ställt ut sina tavlor tidigare men då som del i andra utställningar.

Fotografen och tidigare modellen Pattie Boyd som varit gift med George Harrison och senare även Eric Clapton ställer ut sina bilder på Uppsala Konsert & Kongress. Hennes privata bilder från livet med George Harrison och The Beatles samt Eric Clapton kan beskådas fram till och med den 18 oktober.

Uppsala kommuns Gösta Knutsson-stipendium för 2017 tilldelas Anna-Karin Nytell Oldeberg, AKO. Det beslutade kulturnämnden måndag 22 maj. Stipendiet är på 25 000 kronor.

En bok som jag länge – eller i vart fall sedan den kom ut sommaren 2016 – har varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien.

Jag har haft ett lite dubbelt förhållande till Elsie Johansson. Men bor man i Uppsala tillhör det allmänbildningen att förkovra sig om bygdens kulturpersonligheter. Efter mina litteraturstudier vid stadens universitet inträdde jag i de arbetandes skara och en vänlig kollega satte en och annan av Elsie Johanssons böcker i mina nävar – inte riktigt böcker på kurslitteraturlistan. En och annan gillade jag, en och annan hade jag svårare för.

Vad är verklighet och vad är illusion? Det är något som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter någon i en labyrint av korridorer.

Det händer ibland att en gör fynd på loppisar och i second hand-affärer. För min del hittade jag en Uppsalaförfattare som jag inte tidigare hade läst i början av augusti på Myrorna i Boländerna.

Medan jag satt och vakade på ett lasarett någonstans i Sverige hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter att ha läst en ganska tung bok under några tunga dagar valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom.