Skriv ut denna sida
Uppsalanyheters recensent Ulrika Hurtig ger Magnus Alkarps "Vredens dag" högsta omdöme. (Bild: Historiska Media) Uppsalanyheters recensent Ulrika Hurtig ger Magnus Alkarps "Vredens dag" högsta omdöme. (Bild: Historiska Media)

Recension: Vredens dag – historia, spänning och humor

2015-09-05 - 00:15

En halv tegelsten i form av Uppsalaförfattaren Magnus Alkarps första thriller "Vredens dag" kom ut i slutet av augusti på Historiska Media. Boken utspelar sig 1973, men även 1944. Historien bakåt i tiden för handlingen framåt, så att säga. Sakta men säkert får läsaren svar på de frågor som uppstår.

I början av augusti 1973, samma år som Norrmalmstorgsdramat och Gustaf VI Adolfs sista sjukdom och död, kidnappas Simon Krezenzky i Stockholm. Han förs till en stuga där han hålls som gisslan och förhörs. Fast understundom känns det mer som om Simon förhör sina fångvaktare.

 

Magnus Alkarp har tidigare skrivit skönlitterära verk med historisk touch. Den här thrillern är inget undantag. Det är inte någon snäll historia, emellertid, utan den är synnerligen grym. Vredens dag är dagen utan plats i almanackan och boken handlar om det krig som aldrig tog slut.

 

Det tar ett tag för mig att koppla ihop alla trådar som författaren lägger ut. Tidigt blir jag orolig för att han inte ska ro detta i hamn, den gode Alkarp. Men det gör han! Han överlistar till och med mig - nästan.

En sak klurar jag ut i förväg. En. Slutet blir - tack och lov! - en överraskning. För det är så en riktigt bra deckare/thriller ska vara. Jag, som läsare, ska kämpa med att komma på hur saker och ting hänger ihop, men inte lyckas. Så sedd genom mina läsglasögon är detta ett mästerverk i genren.

 

Något negativt då? Det skulle vara de understundom väldigt långa meningarna. Jag tror att den på sidan 135 är den längsta - 59 ord. Trots detta klarar jag av att läsa meningen och begripa den - skiljetecknen är nämligen helt korrekt utsatta.

 

Jag gillar den här boken! Jag uppskattar författarens skämtsamma glimt i ögat mitt i allt allvar. Som när han skriver på titelbladet att detta visserligen är en roman, men att berättelsen i sig inte behöver vara fiktiv. Och förtjust fnissar jag åt de gökande arkeologerna på sidan 254. En hel del Uppsalareferenser är det också i boken och det tycker jag som bor här är roligt.

 

Någon bor i studentkorridor, Gamla Uppsala poppar upp, några träffas på Ofvandahls etc. Men allra roligast är nog de slängar stans sjukhus får på sidan 346. Där framkommer att en av personerna i boken jobbar som AT-läkare på sjukhuset, varpå en annan karaktär säger:

 

"Typisk dum brud, [...] Hon tjänar det dubbla i USA. [...]"

 

Mitt omdöme blir det högsta. Den här boken har det mesta som intresserar mig: en historisk vinkling, spänning och en viss typ av he he he-humor.

 

OBS! Onsdagen den 9 september klockan 18 på Studentbokhandeln i Uppsala är det release för Magnus Alkarps bok Vredens dag. Alla är välkomna!

 

Ulrika Hurtig
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: I helgen har kärleksdramat "Dansa Först" premiärer runt om på SF-biografer i landet, filmen är resultatet av sex års arbete från regissören Rikard Svensson och i filmen märks bland annat dansgruppen "MessAround" från Uppsala.

Kulturnämnden beslutade tisdag 24 april att fördela 520 000 kronor i stipendier till kulturarbetare och unga skrivare. Syftet är att stödja och uppmuntra förtjänstfull verksamhet inom skilda kulturella områden. Stipendierna har delats ut sedan 1977 till kulturarbetare som är verksamma i kommunen.

Huld Ingvarsdóttir har sin första egna utställning på Galleri Upsala 1810. Hon har visserligen ställt ut sina tavlor tidigare men då som del i andra utställningar.

Fotografen och tidigare modellen Pattie Boyd som varit gift med George Harrison och senare även Eric Clapton ställer ut sina bilder på Uppsala Konsert & Kongress. Hennes privata bilder från livet med George Harrison och The Beatles samt Eric Clapton kan beskådas fram till och med den 18 oktober.

Uppsala kommuns Gösta Knutsson-stipendium för 2017 tilldelas Anna-Karin Nytell Oldeberg, AKO. Det beslutade kulturnämnden måndag 22 maj. Stipendiet är på 25 000 kronor.

En bok som jag länge – eller i vart fall sedan den kom ut sommaren 2016 – har varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien.

Jag har haft ett lite dubbelt förhållande till Elsie Johansson. Men bor man i Uppsala tillhör det allmänbildningen att förkovra sig om bygdens kulturpersonligheter. Efter mina litteraturstudier vid stadens universitet inträdde jag i de arbetandes skara och en vänlig kollega satte en och annan av Elsie Johanssons böcker i mina nävar – inte riktigt böcker på kurslitteraturlistan. En och annan gillade jag, en och annan hade jag svårare för.

Vad är verklighet och vad är illusion? Det är något som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter någon i en labyrint av korridorer.

Det händer ibland att en gör fynd på loppisar och i second hand-affärer. För min del hittade jag en Uppsalaförfattare som jag inte tidigare hade läst i början av augusti på Myrorna i Boländerna.

Medan jag satt och vakade på ett lasarett någonstans i Sverige hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter att ha läst en ganska tung bok under några tunga dagar valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom.