Skriv ut denna sida
Daniel Norgrens album "Wooh Dang" (Foto: Pär Dahlerus) Daniel Norgrens album "Wooh Dang" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Wooh Dang - Daniel Norgren

2019-05-23 - 20:20

Daniel Norgren har nyligen släppt sitt åttonde album, Wooh Dang. Det har hunnit gå 12 år sedan det första albumet släpptes.

 

Daniel Norgen kommer från Boråstrakten, men man skulle kunna tro att han kom från New Orleans eller någon annan stans i den amerikanska södern. Lyssna till exempel på albumets tredje spår Dandelion Time. Musiken får väl sägas vara en slags "Roots-Blues-Americana".

 

Norgren är en lagom bra sångare, med det menar jag att han har mycket känsla i sin röst utan att den egentligen är så väldigt speciell. Förutom att det inte finns någon likhet röstmässigt med Tom Waits så ligger musiken ganska nära Waits stilmässigt, speciellt hans äldre produktioner.

 

Intressant är att Daniel Norgren genom sin musik och sina själfulla och starka liveframträdanden har lyckats att göra sig ett namn långt utanför Sveriges gränser. Han fyllde nyligen Cirkus i Stockholm i princip utan marknadsföring. Den turné han är ute på nu landar bland annat i Norge, Tyskland, Holland, Storbrittanien, Belgien och USA.

 

Den jordnära musiken med rötterna i den amerikanska myllan går verkligen hem i stora delar av världen. Det är nog ändå främst som liveartist som Norgren byggt upp sitt rykte.

 

Wooh Dang är ett mycket bra album men jag kan sakna lite mer variation i tempot. Låtarna har en tendens att flyta ihop lite. Det drar ner lite och mitt betyg blir därför 8/10.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, daniel norgren, musik

Recension: På själva midsommaraftonen har Bob Dylan släppt en ny skiva. Det är hans första skiva med nyskrivna låtar på åtta år.

Recension: När jag recenserade ett tidigare album av Martin Riverfield (Engström) and the Wheels of Fortune, önskade jag att de skulle göra ett album på svenska.

Recension: För en tid sedan fick jag en skiva från Norge med artisten Harald Thune. Dessförinnan ett för mig okänt namn, men när jag började lyssna häpnade jag direkt. Det lät ju så fantastiskt bra.

Recension: Maple & Rye kallar sig själva en folk inspirerad indie-pop grupp.

Recencion: Safari Season som består av Lars Ryen på sång och Anders Lindgren på gitarr och keyboards har i dagarna släppt en fyra-spårs CD-EP. De har också hjälp av Daniel Gullö på bas, trummor, Keyboards och gitarr.

Recension: Lena Swanberg har precis släppt sitt album Sing me the news. Ett spännande album med lite svårkategoriserad musik.

Recension: American Aquarium släppte nyligen sitt album Lamentations. Ett album som vinner i längden även om det ännu inte riktigt lyft hela vägen för min del...

Recension: Det talas ofta om årets bästa album. Jason Isbell och hans band the 400 Unit med albumet Reunions, som släpps på fredag den 15 maj, aspirerar på titeln enligt min bedömning. Fast det är klart, inte ens halva detta olycksaliga år har passerat ännu och det är kanske bäst att vara försiktig.

Recension: New Dime Collectors är ett band som bildades i Skåne 2016. Bandets fyra medlemmar har lite olika musikaliska bakgrunder. Vilket ger deras musik en speciell krydda.

Recension: De tre artisterna och låtskrivarna Lynne Hanson, Jono Manson och Dave Greaves har nyligen släppt varsitt album av genomgående hög kvalité. Enligt min mening förtjänar de alla tre att uppmärksammas mer, för ingen av dem är nog så värst kända för en bredare publik. Lyssna på deras musik så har ni chans att upptäcka några riktiga guldkorn.