Skriv ut denna sida
Rockpoeten Anders F Rönnbloms nya cd "Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard". (Foto: Pär Dahlerus) Rockpoeten Anders F Rönnbloms nya cd "Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard". (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Rockpoeten Anders F Rönnblom gräver i sin låtskatt

2018-08-27 - 16:00

Albumet "Komedia - En tripp nerför Tarschan Boulevard" fyller 40 år. Detta firar Anders F genom att ge ut en dubbel CD som innehåller uppfräschande utgivningar av "Komedia" samt av albumet "Det hysteriska draget" från 1977.

 

Anders F har dessutom grävt i gömmorna av outgivet material och valt ut 15 låtar. Dessa låtar är också lite av hans egna personliga favoriter, skrivna under en period då Anders F var mycket inspirerad av Brian Wilson och Van Dyke Parks. Dessa låtar kallas här garagesekvenser och är nyinspelade.

 

Samlingsnamnet för det nya albumet är "Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard". På de två äldre albumen rockar en ung och kaxig Anders F. Han var redan då en etablerad rockpoet.Vid tiden för utgivningen av dessa album, i slutet av 70-talet, hade intresset för Rönnbloms musik svalnat lite och han försökte sig på rockigare tongångar än tidigare. Här låter han ung och rebellisk. Musiken håller bra, trots att 40 år passerat. Texterna var genialiska redan då. Anders F Rönnblom är verkligen en av Sveriges största rockpoeter.

 

Det material som jag tycker är det starkaste på denna utgåva är dock de 15 nyinspelade tidigare outgivna låtarna. Låtarna har ofta finurliga och annorlunda melodivändningar och ackordstrukturer. Jag föredrar också det sätt som den äldre Rönnblom sjunger på och hans mogna stämma. Det går nästan inte att höra att låtarna på Garagesekvenser är från 70-talet. Det låter som att det skulle kunna vara ett helt nyispelat album. Visst finns en del 70-tals känsla men det låter också betydligt modernare än de gamla inspelningarna.

 

Jag tror att denna utgåva på två CD-skivor med de nyinspelade Garagesekvenser, uppdelade på del 1 och 2 och placerade efter de två äldre albumen på var sin CD, skulle ha vunnit på att vara på en tredje separat CD. Det blir nu en för stor kontrast mellan det äldre materialet och det nyinspelade när man hör det i en följd.

 

Det är förstås svårt att betygsätta dessa tre album med ett betyg, men snittet blir det 8/10 där "Garagesekvenser" får full pott.

 

Den 29 respektive 30 augusti spelar Anders F Rönnblom med band på Plugged Records i gamla stan. Då firas också releasen av "Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard".

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, rönnblom, musik

Recension: Den israeliska världsbasisten Avishai Cohen har nyligen släppt sitt 17:e album som bandledare. Albumet som heter Arvoles är inspelat i svenska Nilento studios. En studio som kommit att bli en favoritstudio för Cohen.

Recension: Martin Engström som han egentligen heter spelade bas i John Lindberg trio i nio år. Som Martin Riverfield tillsammans med sitt band The Wheels of Fortune har han nyligen släppt sitt tredje album sedan 2013.

Recension: Mai Leisz skriver på skivans konvolut att hon genomgått flera förändringar. Metamorfos betyder ju just omvandling eller förändring.

Recension: Både Steve Earle och hans son Justin Townes Earle har nyligen släppt var sitt album.

Recension: Daniel Norgren har nyligen släppt sitt åttonde album, Wooh Dang. Det har hunnit gå 12 år sedan det första albumet släpptes.

Recension: Den finlandssvenske artisten Fredrik Furu har gjort ett riktigt fint popalbum. Soundet är modernt och fräscht.

Recension: På sitt första gemensamma album som de kallar Duet, får vi lyssna på mästerligt spel av Emil Ernebro på gitarr och Filip Jers på munspel.

Recension: Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus upptäckte nyligen äkta "outlaw-country" i Stockholm av en ren slump. Han gillade vad han hörde och det ledde till denna artikel och skivrecension.

Recension: Den 73-årige legendariska gitarristen Robin Trower har i dagarna släppt sitt nya album "Coming closer to the day".

Recension: Rustin Man eller Paul Webb som han egentligen heter har nyligen släppt sitt andra album under namnet Rustin Man. Det tog 17 år mellan de två albumen.