Skriv ut denna sida
Joel Lyssarides album Dreamer får högt betyg. (Foto: Pär Dahlerus) Joel Lyssarides album Dreamer får högt betyg. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Dreamer - Joel Lyssarides

2018-08-23 - 01:43

Den 24 augusti släpper pianisten Joel Lyssarides sitt album Dreamer.

 

Titeln Dreamer passar mycket bra, liksom omslaget av en man som dyker ner i en pool som istället för vatten verkar innehålla ett himlavalv med stjärnor. Musiken är ofta drömsk och sagolikt vacker.

 

Den 26-årige pianisten Lyssarides har redan hunnit skapa sig ett rykte inom musikerkretsar. Han har samarbetat med så skiftande artister som Silvana Imam, Ann Sofie von Otter, Dirty Loops, Benny Andersson, Nils Landgren, Kristin Amparo och Blacknuss.

På albumet Dreamer spelar Joel Lyssarides tillsammans med Niklas Fernqvist på bas och Rasmus Svensson Blixt på trummor.

 

Öppningsspåret "Semblance" är en av nio egna kompositioner. Det är en riktig pärla där tonerna flödar ur Lyssarides piano. Det känns mer som en klassisk komposition än jazz. Det är så vackert att jag berörs till tårar. Det är något i själva klangen och tonen som tränger djupt in i själen. En känsla av vemod men också eufori.

 

"Gudalquivir" har en jazzig folkmusikkänsla över sig. Inslag av flamencoinspirerade toner hörs också. Joel Lyssarides fina spel påminner ibland om Jan Johansson. Rasmus Svensson Blixt trummar känsligt på cymbalerna och Niklas Fernqvist rör sig obehindrat över bassträngarna både med och utan stråke.

 

I "Self Portrait" ökar intensiteten ytterligare med virvlande och snabba piruetter i klassisk lite rysk stil. Stycket innehåller även modernare inslag med syntspel. Titelspåret "Dreamer" är lite bluesaktigt och jag drömmer mig bort. "Silhouettes" är ett kortare klassiskt pianostycke. "Mirages" är skön jazz med folkmusikkänsla men även här finns den klassiska musiken närvarande.

 

"Longing for Labrador" är ett fint stycke skrivet av Niklas Fernqvist. Bas och piano följer varandra i sköna harmonier och Rasmus Svensson Blixt trumspel svävar liksom i bakgrunden. "Umbra" är ett lugnare stycke som får mig att tänka på en annan trio, nämligen Esbjörn Svenssons. I följande "Transcendence" håller E.S.T. känslan i sig.

 

De gör även en fin version av klassikern "When you wish upon a star". Visst är det vackert och välspelat men jag tycker inte att det passar in i helheten och jag förlorar fokus för ett ögonblick. Den avslutande "Silent Agreement" knyter däremot fint ihop säcken då den påminner om öppningsspåret.

 

Dreamer är ett helt fantastiskt album som jag nästan inte kan lyssna mig mätt på. Det går givetvis inte att sätta ett lägre betyg än 10/10. Absolut världsklass!

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Förra sommaren uppträdde faktiskt Dylan Earl två gånger i Uppsala. Först öppnade han som duo till Good Harvest sedan återkom han med sitt band och värmde upp Parksnäckans publik inför Doug Seegers uppträdande.

Recension: Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

Recension: Den sedan 2001 i Sverige bosatta senegalesiske koraspelaren Lamine Cissokho har nyligen släppt sitt fjärde soloalbum.

Recension: Den israeliska världsbasisten Avishai Cohen har nyligen släppt sitt 17:e album som bandledare. Albumet som heter Arvoles är inspelat i svenska Nilento studios. En studio som kommit att bli en favoritstudio för Cohen.

Recension: Martin Engström som han egentligen heter spelade bas i John Lindberg trio i nio år. Som Martin Riverfield tillsammans med sitt band The Wheels of Fortune har han nyligen släppt sitt tredje album sedan 2013.

Recension: Mai Leisz skriver på skivans konvolut att hon genomgått flera förändringar. Metamorfos betyder ju just omvandling eller förändring.

Recension: Både Steve Earle och hans son Justin Townes Earle har nyligen släppt var sitt album.

Recension: Daniel Norgren har nyligen släppt sitt åttonde album, Wooh Dang. Det har hunnit gå 12 år sedan det första albumet släpptes.

Recension: Den finlandssvenske artisten Fredrik Furu har gjort ett riktigt fint popalbum. Soundet är modernt och fräscht.

Recension: På sitt första gemensamma album som de kallar Duet, får vi lyssna på mästerligt spel av Emil Ernebro på gitarr och Filip Jers på munspel.