Skriv ut denna sida
Albumet "Live Music City, Jimmy Smith plays Jimmy Smith" släpps på fredag. (Foto: Pär Dahlerus) Albumet "Live Music City, Jimmy Smith plays Jimmy Smith" släpps på fredag. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Jimmie Smith hyllar Jimmy Smith

2018-08-09 - 02:19

Albumet "Live in Music City, Jimmie Smith plays Jimmy Smith" släpps på fredag den tionde augusti.

 

Den kanske allra mest kända Hammondorgel-spelaren Jimmy Smith dog redan 2005. Hans namne med annan stavning av förnamnet, Jimmie Smith hyllar alltså Jimmy Smith, hans musik och Hammondorgeln som instrument.

 

På denna liveinspelning gjord på "The Rutledge" i Nashville spelar Jimmie Smith tillsammans med Paul Brown som också spelar Hammond men också piano, Marcus Finnie på trummor, Hamilton Hardin på bas och gitarristen James Da Silva. Dessutom är de förstärkta av en blåssektion med Chris West på tenorsax, Jean-Paul Frappier på trumpet och Chris Dunn på trombon.

 

Det svänger och gungar så det är svårt att sitta still. Bluesaktiga jazztoner blandas med funk och lite gospel. Hammondorgeln är förstås det dominerande instrumentet men utan att helt ta över. Detta trots att de två Hammondspelarna även får sällskap av en tredje. Jim Alfredson gästspelar nämligen på ett spår.

 

Förutom utav det sköna Hammondgroovet så imponeras jag också av de andra musikerna. James Da Silva är en mästerlig gitarrist. Den tajta blåssektionen liksom rytmsektionens driv gör också mycket för helheten.

 

Trumsolon brukar inte alltid vara så spännande att lyssna till på skiva. I detta fall gör Marcus Finnie ett bra jobb då hans trumsolo är både rytmiskt och melodiöst.

 

Inspelningen är av hög kvalité och Brother Paul Brown (också verksam i The Waterboys) har lyckats mycket bra med produktionen. Livekänslan är fint fångad så att det känns som att man nästan är närvarande vid konserten, och som det svänger.

 

Det är en värdig hyllning till mästaren Jimmy Smith som nog hade gillat detta. Livekänslan och drivet i musiken får högsta betyg. Helheten landar dock på 7/10.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, jimmy smith, release

Recension: Rag-And-Bone med rötterna i Skåne har nyligen släppt sitt fjärde album, How long is the dark?

Recension: I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.

Recension: Lars Brundins andra album, Kostymer, släpptes den 30 augusti. För några dagar sedan hade jag inte hört talas om Lars Brundin. Redan det smakfulla omslaget bådade gott, samt att skivan är utgiven på Rootsys label, en kvalitetsstämpel i sig.

Recension: Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

Recension: Gitarristen Freddie Nyström har tillsammans med sin kvartett nyligen släppt albumet Nya vägar med blues på svenska.

Recension: Wilder Woods självbetitlade album är en debut, men ändå inte, för artisten som döljer sig bakom namnet.

Recension: Förra sommaren uppträdde faktiskt Dylan Earl två gånger i Uppsala. Först öppnade han som duo till Good Harvest sedan återkom han med sitt band och värmde upp Parksnäckans publik inför Doug Seegers uppträdande.

Recension: Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

Recension: Den sedan 2001 i Sverige bosatta senegalesiske koraspelaren Lamine Cissokho har nyligen släppt sitt fjärde soloalbum.