Skriv ut denna sida
Magnus Lindgrens album "Stockholm underground". (Foto: Pär Dahlerus) Magnus Lindgrens album "Stockholm underground". (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Magnus Lindgren "Stockholm Underground"

2017-10-07 - 09:13

Magnus Lindgrens album "Stockholm Underground" är en mycket fin hyllning till jazzlegendaren Herbie Mann. År 1969 släppte flöjtisten Herbie Mann sitt klassiska album "Memphis Underground" och Lindgrens album kan förutom att vara en hyllning sägas vara en modern uppdatering av det.

 

Magnus Lindgren är förutom en skicklig saxofonist en av de bästa flöjstisterna i Europa. På det nya albumet spelar han uteslutande flöjt. Han har ett fantastiskt sound i sin tvärflöjt och jag tänker osökt på en annan legendar på det instrumentet, nämligen Björn J:son Lindh.

Med sig på albumet har Lindgren, Daniel Karlsson på Fender Rhodes, Henrik Jansson på gitarr, Lars DK Danielsson spelar bas och Per Lindvall på trummor.

 

De förstärks också av den sköna och coola sångaren Eric Bibb. På Bibbs komposition "Good Stuff" spelar han dessutom mycket skön bluesgitarr. Den tyska stjärntrumpetaren Till Brönner förgyller också några spår. Det gör även trombonisten Nils Landgren som dessutom har producerat albumet tillsammans med Siggi Loch. Den talangfulla jazzsångerskan Ida Sand sjunger på flera låtar.

 

Det är en mycket "cool" blandning av soul, jazz och blues med tvärflöjten i centrum som vi får höra. De flesta av låtarna är originalkompositioner som Magnus Lindgren skrivit själv eller tillsammans med andra.

 

Musiken är mycket skön och melodisk av ett gäng skickliga musiker med Magnus Lindgren i spetsen. Jag förstår bara inte varför de envisas med att spela in den uttjatade "A Whiter Shade of Pale".

 

Mitt betyg blir 8/10

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Två album, två amerikanska artister med stora likheter men ändå från två olika världar, Allen Finney och John Hiatt.

Recension: Richard Durrant är en brittisk gitarrist som gärna går sina egna vägar. Trots att han i grunden är en klassisk gitarrist är han inte rädd för att blanda olika stilar.

Recension: Lars Bygdén (LB) började studioarbetet med Dark Companion för ungefär fyra år sedan.

Recension: På sitt nya album Global Griot knyter Eric Bibb ihop amerikansk blues, soul och folkmusik med rytmer och musik från Västafrika.

Recension: Joe Bonamassa "Redemption" släpptes den 21 september och Doyle Bramhall II släpper sitt album "Shades" den 5 oktober. Båda ges ut på Provogue records/Mascot Label Group.

Recension: Trots bandnamnet så har inte Asleep at the Wheel somnat vid ratten. De har inte heller tagit så nya vägar. Deras nya album heter ju New Routes.

Recension: Danny Sandock som kommer från Indiana och numera är bosatt i Kalifornien har nyligen släppt sitt femte album "Throwing me for a loop".

Recension: Nu på fredag den 14 september släpper Miriam Aïda sitt album " Loving the Alien" där hon tillsammans med sina skickliga musiker gör personliga och väldigt speciella tolkningar av David Bowies musik.

Recension: Jag har lyssnat på tre album som är bra men inte riktigt når hela vägen, Kathy Mattea "Pretty Bird", Richard Thompson "13 Rivers" och Juanita Stein "Until the light fade".

Recension: Ibland passar vissa album väldigt bra ihop. Så tycker jag det är med de tre albumen av David Myhr "Lucky Day", Peter Kvint "Still Life" och Citizen K "III". Det finns stor anledning att tro att dessa tre herrar har ungefär samma influenser.